POET. Gustaf Adolfsson, en aspirerande 24-årig allkonstnär är verksam som fotograf, kreatör och designer med mera under namnet Gustaf Elias. Här möter vi honom som poet.
Inget blir som förr
När askans sista flagor lagt sig
Ska vitaste ros resa sig ur svärtan
Men aldrig så vacker som förr
Nu med vaxade blad mot regnets tår
Nu med taggar ärrande samma sår
Hos den som försöka göra om
Vad som en gång redan gjorts
Mot dig som väl inget ont ville?
Men taggar är ingen vidare sköld
Skyddar varken mot torka eller köld
Vad kan man mer göra än att förlåta?
Låt mig åtminstone stå kvar en stund
Här bredvid och gråta för vad gör det
Den tår jag skänker ska ändå rinna
Av dina hala blad och ner i den jord
Vars aska blev till av alla onda ord
Av ord blott ord var vi ett
Av ord blott ord blev vi två
Av ord blott ord är du kommen
Och till bleknande ord ska du åter bli
Nu växer en ros så vit ur askans svärta
Men aldrig så vacker som förr
Våg för våg
Våg för våg slår över isig kalott
Smälter den bort och låter frysta droppar
Förenas ånyo med virvlande blått
Våg för våg i ändlöst ljuvligt känslosvall
Klär av dig din gnistrande skrud
Lockar mig in med ditt hårs böljande fall
Våg för våg sluter om strandens famn
Kastar sig vrider sig fram och tillbaks
Rytmiskt mjukt i behaglig dans utan namn
Våg för våg över strandens alla stenar smeker
Varsamt, känner sig, letar sig, söker sig, fram
Och i brynets slingrande virvlande tång det leker
Våg för våg svämmar över rundad sten och kurvad sand
Sveper förföriskt strandat stoft ut på ändlöst djup
Visar försynt ditt dolt bak horisontens täckta rand
info@opulens.se
