LYRIK. Håkan Sandell presenterar här en dikt av Sujata Bhatt, en internationellt erkänd poet.
Sujata Bhatt är född i den indiska mångmiljonstaden Ahmedabad, men kom med sina emigrerande föräldrar redan som barn till USA. Vid en högskolas litteraturkurser mötte hon sin blivande make den tyske poeten Michael Augustin. De kom senare att flytta till Tyskland, och paret är numera bosatt i Bremen.
Även om hon behärskar sitt förstaspråk gujarati fullt ut så är all hennes publicerade poesi skriven på engelska. Dock förekommer det vissa ord på gujarati i en del dikter. Hennes nya tyska hemland har satt sina spår bland annat i form av en hel diktsamling ägnad åt den tidig-expressionistiska konstnären Paula Modersohn-Becker, på sin tid vän med Rilke, och tillägnad ett eget museum.
Bhatt har gästat Sverige och 2017 deltog hon i Lasse Söderbergs arrangemang på Internationella Poesidagen. I samband med det blev hon översatt till svenska i antologin ”Världen är gåtan” (2022, red. Ángela García). Nämnas bör också att hon är med i antologin ”Innan Ganges flyter in i natten” (Tranan, 2009).
En numera slutsåld urvalsvolym, ”Underström”, i översättning och med efterord av Birgitta Wallin utkom på Ellerströms förlag, 2016.
Själv har jag här valt en av hennes tidiga dikter, från 1980-talet. Den har hämtats från den engelska utgåvan av hennes samlade dikter, som heter just ”Collected Poems” (Carcanet Press, 2013). En utförligare presentation av Bhatts poesi finner du här.
Platsen i den presenterade dikten är sannolikt San Francisco. Och en indisk kulturtillhörighet är och förblir ofta märkbar i hennes poesi. Med det sagt är det säkrast att jag lämnar dikten okommenterad.
HÅKAN SANDELL
På menyn
Vått, svart, tunt, skirt, skugglikt,
är silket med sitt stänk av mullbär ‒
För han önskade sina ostron på bädd
av dessa svarta strumpor med mönster
av lila öppnade violer på det tunna,
drömtunna silket, till ett torrt torrt vin ‒
Och det med utsikt över Stilla havets
kurvat hjärtformade vågkrön, för alltid
på inlandsvind, medan han sippar
ett sådant skirt skum, mot sin kind
och sina läppar, medan bron blinkar till:
rött, guld, rött, guld ‒ ett drömsilke
som också på hans mun, där han suger
ur ostron, blir till guld och mjuk mjuk luft
inandad som rött silke. Utanför i lugn rytm
slår The Pacific våt som mot lår, strumpor ‒
Och så åter till det torra skira torra vinet
som tungan smakar efter varje ostrons silke.
info@opulens.se
