DIKTDEBUT. Idag presenterar vi Tuva Richert, en poet som aldrig tidigare publicerats i tryckt form.
Tuva Richert, född 1986, arbetar som forskare inom partikelfysik vid Lunds universitet. Hon har tidigare publicerat vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling om kvark-gluon-plasma. Richert har varit en skrivande person så länge hon kan minnas. Som poet har hon deltagit i sporadiska läsningar på öppna scener men aldrig tidigare publicerat något i tryckt form. Som hon säger: “jag tror att jag varit rädd att det definitiva i det svarta på det vita ska utlösa en inre konflikt med det i mig som är teoretiskt och matematiskt”.
Nu är vi glada över att få – svart på vitt – introducera en av Richerts dikter. Djuna är en kärleksförklaring till dottern, skriven för lite över ett år sedan under krisen och lyckan i att bli mamma.
CAROLINA THELIN
Djuna
–– min Vaihere,
du sover, men jag tar dig ut i Fornbo
där vetet står självlysande i det avlägsna dånet;
Östersjön hårt mot de miljoner stenarna
oupphörligen filtreras, återförenas, filtreras
–– min Lo,
du sover, du luktar kaffe i pannan där pappa pussat
och jag nosar på din kind istället;
du ler i mitt leende och livets sårbarhet ger mig huvudvärk
och ett extraslag på hjärtat
Där, en bula på en graf, och mina bröst läcker i EKG-stolen
Elektroderna trasslar
–– mitt barn,
dina gester blir mina gester och när du inte ser
drar jag förläget in underläppen som du;
så mycket beundrar jag dig, att jag vill prova vara du
i ett slutet symbiotiskt imiterande
–– min kärlek,
som en symaskinsnål drar åskan aggressivt över oss,
men tvärtemot ett flyende tyg
ligger vi stilla i den kompakta eter som är lika mörk
med öppna ögon som med slutna
Jag är vaken, du sover
Vakna så jag kan älska dig när du är vaken
Nej förresten, fortsätt sov, så jag kan älska dig när du sover
info@opulens.se
