POET. Erik Bovin medverkar återkommande som skribent i Opulens men är också verksam som poet. Idag har vi glädjen att presentera en diktsvit som han nyligen sammanställt.
Erik Bovin (1993) är född och uppvuxen i Lycksele. Han har efter att ha bott i Stockholm en längre tid vänt tillbaka norröver. För två år sedan debuterade han med diktsamlingen ”Mahogny mood” (Ekström & Garay).
Nu har Erik Bovin sammanställt en diktsvit och om den har han följande att säga:
“Denna löst sammanhållna diktsvit växte fram i en orolig tid där livsledan samspelade med en tidsanda präglad av krig och klimathot. Titeln anspelar på det som skedde för några månader sedan när fruktdiskar runtom i landet plötsligt var fyllda av illgröna bananer samtidigt som vi översköljdes av uppdateringar om kriget i Ukraina. För mig blev fruktdisken med helgröna bananer en symbol för det förvridna och den absurditet som präglade denna, allas vår nya, belägenhet. Dikterna är dock inte avhängiga denna kontext utan kan läsas på olika vis.”
Diktsvit: Gröna bananer
*
Järnklor plockar träden
som druvor
Gröna bananer. Invasion, ”Vi rycker upp er”. Diskar,
runt om i landet, invaderade av missmodets gröna
Druvor Imma
Järnklor
kramar dina dikter
*
Granris över
Route Europa
Himmelen försluten
Gråblå tumm e tott
Benknotor i muren
Hösten, höst, rösten
in i en vägg
av idel öron
Höstens tårar;
markens stjärnor
Ingen plockar upp motorvägens
spillda VHS-band
*
Amputerad sång
Köerna ringer in
Das kapital
Korpar flyger in
och ut ur husets
mätta munnar
Peperonirester
i diskhon; avhuggna
insektshuvuden
*
Resenärens ess
och ränder,
ärr
Babylons bolmanden
skrapor, skrapor
ståtliga men underställda
marknadens osynliga hand-
gemäng
Hungriga munnar, (fillers)
fylliga läppar förhandlar
med Elfenben & Partners
Ledningens ladd en loop
som bultar soldi soldi…
endast botten är fri,
no hands, no hands
*
Upp upp ner
till Fallskärmsmarorna
Bär vår is
till ändhållplatsen
Slår mig ner jämte han
som sett världen
en gång för mycket
Sköldpaddsmönster
nerdroppade
i febrig asfalt
Hoods hoods våra
hål molokna
träd
Upp upp, ner
Blå buketter, hål
i blad, små
och angripna Akt
efter akt
och blåstjärnan
hissas ner från himlen
*
Lott: att vara, vissna
i språkets förräderi
Små, stora
bubblor glittrande
bubblor som spricker
till ondsint fnitter
Slipas hårdare hårdare
mot centrum,
onåbar
Naken massa sprakar
Ensligheten i rastrets
efteråt
Duvans lätta guppande
– och vinden – ledsagar
rökpuffen till intet
*
Det blir ingen story av mitt liv
*
Bara ruiner besegrar Ruinen
info@opulens.se
