POESI. Översättaren och poeten Jonas Rasmussen arbetar för tillfället med en ny diktsamling. Här presenteras 16 mycket korta dikter ur det pågående projektet som har arbetstiteln Latent.
Efteråt finns
en kniv i varje tanke
Du älskar mig inte längre
***
Berget i berget
Uppluckrad gräns
och det stora som blundar
inuti mig
Hålet i ryggen
***
Mörkret går vilse i rädslan
Det hänger en åsknatt i håret
***
Sanning som en vägg,
som ett monster av begränsning
Du är ljudet av steg
som avlägsnar sig
***
I drömmen låtsas dörren vara vägg
Men kroppen är ett hav som aldrig sover
***
Ett akut jag
ryms i ett annat jag
Berget i berget
Hålet i ryggen
Spegeln visar
vägen ut
Det finns en kniv
i varje tanke
***
Ljudet av stolsben mot rättssalens golv
när uppmärksamheten ska riktas mot mig
***
Att renas till insikt i smutsen
Jag önskar att mina barn
inte,
aldrig,
blir som jag
***
Att aldrig
räcka till
och manifestera det
Det är allt
jag har gjort
***
Det finns inget fönster i väggen
Skulden svarar mot dagen
Det finns ingen genväg
om man ska
korsa en gräns
***
Dörren av marmor är tyngre än havet
Stenen som viskar det vita, taktila
***
Halskramarskräcken, rädslan för djupen
Havets mörker inom oss
Längst in i djupet
finns det en vinkel
och en kniv i varje tanke
***
Vad har jag gjort
för att förtjäna
denna kärlek;
detta straff
***
Vi faller ut
genom ett svar
genom ett “nej”
Såsom yxan faller
när trädet fälls
och klubban
när domen
***
Seismografen läcker ut sitt spår,
registrerar skakningar
Jag är doppad
i barnets tomma skriftspråk,
uttryck mellan ljud och tecken
Och pulsslag som stapplande övar
på borduntonen i bakgrundsbruset
***
På varje tankes avigsida
finns en rostig spik
Detta oändliga lastrum,
denna allomfattande rättssal
Försöker förgäves
att hänga av mig
min skam
Den glider ideligen ned
och måste bäras
bäras
bäras