Littestraden: Ur “Den minsta av sarkofager”

LYRIK. Idag har vi glädjen att presentera dikter, ur ett pågående skrivprojekt, av Maria Ahlström.

Maria Ahlström har koreanska rötter och adopterades till Sverige som treåring. Dikterna som finns med här bygger på tankar om identitet och ursprung. Ahlström säger att de kom till henne i samband med hennes mammas bortgång för något år sedan. Dikterna ingår i ett skrivprojekt som hon påbörjade under en kurs i Kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet våren 2022. Tack vare kursen fick Ahlström upp ögonen för poesi och hon har sedan dess haft ett konstnärligt uttryck som hon känner sig hemma i. Tidigare arbetade Ahlström som inredningsarkitekt men är numera lärare i estetiska ämnen samtidigt som hon fortsätter med skrivkursen.

Vi känner oss stolta över att presentera dessa dikter tillsammans med två foton som Maria Ahlström kommenterar så här: “Det var först under en vandring bland rotvältor och stormfällda träd som jag insåg hur mycket min tidigaste barndom påverkat mig på alla plan. Det tog 50 år att komma till den insikten”.

CAROLINA THELIN 

Destiny’s Child

Jag var summan av
olyckliga omständigheter men
också miraklet genom nålsögat.

Lämna mig inte på öppen gata.
Mina fyraveckorsögon klarar inte av
det vansinniga ljuset.

Jag ville inte vara
Destiny’s Child
fast det lät coolt.

Men det var precis det
som blev mitt öde.

Place of Birth

Att inte veta
var jag egentligen såg mitt första ljus

Att inte veta
om det var lust eller olust som förenade två kroppars vätskor

Att inte veta
vem som vrålat ut mig in i världen

Att faktiskt veta
att allt i passet kan vara bara fejk

Att faktiskt förstå
att det kan vara en socialtjänsteman som skapat backstoryn
och castat mig till rollen

Vad hade hänt om vi inte?

Skulle jag vara
flickan som klistrar skuggor längs gatornas fasader
eller
analfabeten i rummet intill som jämt går omkring och gnolar
eller
tiggerskan utanför butiken, hon vars blick följer dig hem
eller
den som avlägsnar andras smuts som vore det ett oönskat barn
eller
glädjen utan skratt i alltför kända nattkvarter
eller
maskrosen som spränger asfalten så alla säger wow!
eller
bara död?

Smuts

Jag är smutsen.
Jag är lammet.

Jag vältrade mig.
Besinningslöst.

Rev med nageln runt, runt
där strängen suttit – vilken sörja.
Det fanns inga returkärl
för den här sortens avfall.

Men jag njöt.
Som jag njöt.
Besinningslöst.