Littestraden: Två dikter av Tomas Johansson

Prosa & poesi.
Illustration: C Altgård / Opulens.
Illustration: C Altgård / Opulens.

LYRIK. Inför helgen presenterar vi två dikter av Tomas Johansson.

Tomas Johansson har skrivit sen i 20-årsåldern. Först poesi, sedan dramatik (han gick en kurs på Biskops Arnö för det), sedan prosa och nu poesi igen.

Johansson gjorde ett hörspel i Sveriges Radio och har publicerats i ett antal tidskrifter. Han studerade litteraturvetenskap och idéhistora men har på senare tid mest arbetat inom vården. Med hans egna ord: “Jag liksom blir uppringd av fraser i somnambult tillstånd numera”.

Nu är vi glada för att få presentera två dikter av Johansson. En av dem bär höstens vemod inom sig, den andra vårens alla löften.

CAROLINA THELIN

 

Jag går i natten

och natten i mig

                      går

på konstgräset

tränar ännu ett pojklag

många är kallade

men få är valda

till elitlagen

 padelbanorna står lövstinna

och tomma

men starkt upplysta

som om de ber om spel

 den kristna folkskolan bredvid

lever väl också på böner och hopp

 såg en diakon utanför ett sjukhus

han samtalade med en kvinna

som bar en röd tröja

med akutpsykiatrin skrivet

i vitt på ryggen

han bar jeans

och en grön halskrage

stack fram under hakan

“Man måste kunna bära sorgen

för den kommer alltid

förr eller senare”

ska jag senare läsa

att han sagt

 

en diakon lär leva i tro

jag avundas honom

även om endast den troende

också kan tvivla

 går det att slippa dikotomierna

tro-tvivel, vacker-ful, fel-rätt…

                      vara ett vattendrag mellan

                      älvbrinkarna
                                            –  förenande

 natten i mig går vidare

möter jag en man

vi anar bara varandra

jag hälsar, han stannar

svarar att han har hundar

jag ställer mig åt sidan för att

låta dem passera

de stora hundarna skäller inte ens

det var väl det han inte ville

skulle ske

eller var han rädd för mig

och menade att han

kunde bussa dem på mig

                      låter det stå öppet

                      som vattnet mellan brinkarna

 

* * * * * * *

 

 

Innan dagarna öppnas

ryms där en skuggvärld

av möjligheter

 

ljuset måste silkeslent

vardas mot natten

för att krydda världen

lite av dagen lyser natten

lite av natten sotar dagen

 

dagarna randas

stegrar sig och

övervinner sin blyghet

 

varför skulle dagarna

annars randas

om det inte vore för att

skina

 

när dagarna öppnas

ska kålfjärilarna fånga livstid

i sina välvda vingar

 

ja, flyktiga som fjärilar

är vi

till och med stenarna

bergen

ska en gång förflyktigas

 

men just när det dagras

kan du också

som fjärilarnas

slå upp dina vingar

          –                     öppnas

 

en medskinande

sig dagras

                   –  gryr

<b>TOMAS JOHANSSON</b><br/>info@opulens.se
TOMAS JOHANSSON
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr