LYRIK. Idag har vi nöjet att publicera en satiriskt skarp dikt av Mattias Nyberg om den svenska skolans styrande principer.
Mattias Nyberg är en mångsysslare – på 90-talet var han cellist, men tog sig bort från musikerlivet. Han har studerat filosofi, arbetat med teater och försörjt sig som lärare i grund- och gymnasieskolor runt om i Stockholms län, under perioden 1999–2019. På senare år har Nyberg skrivit poesi, noveller och artiklar som publicerats i bland annat Nya Argus, Sans och Opus.
Nu har vi nöjet att få presentera Nybergs vassa dikt Skolväsen. Dikten är en kritik mot skolans styrande principer som han menar tveklöst har förslavat lärarkåren, inte minst intellektuellt.
CAROLINA THELIN
Skolväsen
Oj oj oj
snart en myriad professorer
ett sådant land
Ni måtte ha en formidabel skola
sa min utländske vän
över sin tekopp
Lärarna
tänkte jag högt
är guldet i malmen
Skinande
ledande
mjukt
Men?
sa min vän som tyckte sig märka ett men
och efter viss tvekan
(hur namnger man bäst en princip
som får kropp?)
så lade jag till
Rector magnificus Frode
skrider omkring i sin grottekvarn
och stänker kungsvatten
i den uppenbarade kunskapens namn
på sina trälar
Kardemummabulletugga
cappuccinoklunk
gav kraft att exemplifiera
med början i smått
kan det synas
Att svenska språket är svårbemästrat
för förstaspråkstalarna själva
är allom bekant
(vilket modersmål gäller det ej?)
Men mästarens ledstjärna heter
respekt
för munnars befintliga läder
Endast förtappade själar
kallar ett fel för ett fel
Att trumfar hur!
Joller i talet och skriften
får icke förringas
ty
söndrig självsnickradhet
är okränkbar yttringsfrihet!
En dag
kom en glänsande harmsen propå
från Frodes expertkommitté:
Vi har stött på en defekt
en stofilernas vurm
i timplan och läroböcker
Ett snyltande par
som lever av tid
från det ringande nu
som är vårt
Rip out
dessa Grekland och Rom
mer än lovligt antika
och låt dyngmasken äta sig mätt!
PS till alla på Verket
Visar det sig vi är före vår tid
så bara bekänner vi kunnigt
med samtliga läppar
hur tokigt det
råkade
bli
Bildningens öde är trippelt
i lagmannen Frodes ting
Först utmäts strängt
med svingande rytm
kon•textu•al•is•er•ing
pro•blem•at•is•er•ing
När dessa har åsamkat färdigt
får B-ordet uttalsförbud
Kaffet med mjölken
minde om tidiga dagars utflyktschoklad
fick mig att tänka tillbaka
Nostalgi
har fått oförtjänt rykte
men kan vara saklig i grunden
Ett framsteg längs Sokratesvägen
minns jag
Jag minns elementen
i sina mängder
abstrakter som konkretiserats
begrepp som fått färgglad form
Ett vänligt pussel i hjärnan
sa fröken till klassen
Men?
sa vid teet
min vän som tyckte sig höra ett men
Men framsynta farbror- och tantelement
med odörtsstinkande muggelement
förpassade rådigt
det nya
till ensamma mängden
den tomma
Idén var för bra
Frodes tanke för kort
dekalogen från Jante som klippt
och skuren för hybrisen mängdteori
som gjorde om räkning
till matematik
men blev till ett skämt
skämt
Får det vara något mer?
sa en vänlig själ
så jag bad om en till
på dubbel espresso den gången
I grisbonden Frodes stia
bor en särdeles frodiger galt
med ett särskilt igenkännligt tryne
Han matas diskret
är hemlig agent
och långlivad undanflykt
På namnskylten står
fast med osynligt bläck
och i krypto
De-Duktiga-Klarar-Sig-Alltid
Bredvid detta svin bor ett annat
en so med vid horisont
För några bokollon
grymtar hon gärna sitt credo
att klarar sig
det gör väl alla
Betala ut lön
för att göra lektioner
det verkar mest kasta-i-sjön
Ett öppet kontorslandskap
(tänk att få gå där och böka!)
är lärarens plats
tankens
på nästa blankett
Hur annars detaljstyrningssäkra
nöff nöff
kvalitets- ska det vara!
(glosboken glömdes i gyttjan)
Och därmed fick jag min kaffekopp två
och vännen min
äntligen
paus
En pojke som var sina
tillstånd
stod vid allas förtvivlans gräns
även sin egen
Allt sades ha prövats
ingenting räckt
Nu gällde på golvet att
samla oefterlevnadens mod
Varje dag
satt vi en timme
och läste i varsin bok
Det var tyst
Vad än värre var
han fick lära att skriva med penna
(med en stil som var pre-75)
Han försjönk
blev ett med sin koncentration
han blev stolt
Förlåt
att vi öppnade dödskalleskåpet
med strömlösa böcker
och stift av grafit
Jag vet ju så väl
Man ska nöjt peta finger på
Sök
och låta en motor finna
Skolan
en självutnämnd flöjel
på fyrbåkens plats
Ett bräckligt Vi måste
har ersatt ett kunnigt
Vi skall
Fortbildningsdag
ett löftesrikt ord
Man tänker på campus
och forskningsfronter
Men?
sa min vän
som som ni vet
är fin på att ana ett men
så jag sa
efter den tvekan
som ges av självbevarelsedriften
Skolföreläsarna
är en kader för sig
predikanter med lyckliga miner
som avskyr mer än allt annat
ett välgrundat motargument
Publikum
inrotat artigt
har riktiga saker att göra
undrar vad pladder kan kosta per ord
Men någonting finns det som lugnar
Snart är det slut för i dag
och glömt
Finns då inga undantag alls?
frågade här min försonlige vän
ty han misstänkte överdriften
Jo
de regelbekräftande finns
underligt vore det annars
men
de är få
mycket få
mycket få
som klunkarna kvar i min kopp
Så har vi kung Frodes närmaste hov
kandidaternas ovalda gurur
professorer i skrock
en klubb av (in)doktrinarister
som satts att tälja mentorer
Det går till historien
men långsamt
det tankarnas slagg
som guldet anförtrotts åt
Ännu har lärarna inte stämt upp
i den yttersta Grottesången
När ska det hända?
När krokar de arm
med sina verkliga vänner
i filosofin
i empirin
och gör sammetsrevolution?
Hur ska de våga?
När ska de hinna?
Nu ska jag sluta
sa jag
för annars
så vet man väl inte hur det kan sluta
Litet frisk luft?
sa min utländske vän
och efter en stund i det fria:
I mitt land
säger vi inte som ni
vi har funnit en annan formel
L ä r a r e n s
yrke
är äldst
info@opulens.se
