LYRIK. Idag presenterar vi en dikt av Linda Olsson-Örn, som skildrar hur det känns att stå bredvid det produktiva samhället.
Linda Olsson-Örn, är 46 år och bosatt i Värnamo med sin familj. Hon är socialpedagog och har tidigare arbetat många år inom socialtjänsten. Olsson-Örns intresse för poesi väcktes i tidiga tonåren men under de senaste åren har skrivandet blivit mer intensivt och hennes röst och ton mer tydlig. Hon är inte publicerad tidigare.
Dikten Semester handlar, enligt Olsson-Örn, om att stå bredvid det produktiva samhället. Att på grund av psykisk ohälsa inte längre kunna arbeta på det sätt som förväntas i vår kultur. Men också om att finna sitt eget värde genom att stanna upp och vara i sig själv, att lyssna till sin egen röst. Många av hennes texter beskriver detta och hon har även haft en utställning med sina tavlor på temat.
CAROLINA THELIN
SEMESTER
Jag tar semester nu
Fast kommunkontoret nekar mig
Du har inga sparade dagar, säger
ekonomiassistenten
och tittar bort med sitt rouge och sitt duckface
Du tjänar luft, inga stålar
Fattaru?
Registren är tomma sen tre fyra år
Det är som om du aldrig har funnits,
som om ditt huvud, alla minnen, drar runt som
ett
glasspapper i försommarvinden
Så jag är obrukbar?
Ja se på sjukintygen. De faller som regn
Kontoret har fel. Jag har nånting
Jag har en lång rad tomma dagar,
en destruktiv längtan
som tar död på mig
Jag hör deras fåniga pickande på tangenterna
De skriver viktiga papper
Det gjorde jag också förut
Nu är jag
Utesluten
Nej vet ni, jag tänker köpa mig en flykt
Parasoller, sangria och starka drinkar
Jag reser från
aldrig till,
av principskäl
Jag tar semester nu. En efterlängtad
Från mitt kalla dunkel och ful-paniken, från
min söta balkong och nattrafiken
Kanske för återstoden av mitt liv
Andas ut, släppa håret i vinden
Käka mördegskakor, underhålla
bilringarna
Måla ögonen violett, håret blått,
samla diktmaterial och ge det till
havet
Skriva tacksamhetsdagbok och tala med
änglarna
Sova utan kläder under stjärnorna
Intala mig att någon väntar