LYRIK. Nu har vi glädjen att presentera poeten Marie-Louise Hugmark som skrivit en diktsvit som relaterar till Ukrainakriget.
Marie-Louise Hugmark är bosatt i Stockholm och Skåne. Hon är numera pensionerad bibliotekarie, men arbetar fortfarande. Hugmark har skrivit poesi i många år och blivit publicerad i bland annat tidskrifterna Populär Poesi och Klass och i antologin Världen vi lämnar (Föreningen Arbetarskrivare, 2020).
Vi har nu glädjen att publicera tre dikter av Hugmark. Nyligen skrivna i skuggan av den brutala verklighet som är kriget. Det här är hennes egna tankar om dikterna:
“Känner kriget som en universell sorg…går längs stränder i Skåne…havet, luften, färger talar…det är nära, påtagligt…och bakom horisonten dessa hemskheter…färjor från Polen avtecknar sig mot horisonten som klossar, cirka 300 flyktingar på varje färja…människor som tvingats möta denna fasa…och fly ur sina livs sammanhang.
Alla krig är nederlag”.
CAROLINA THELIN
sirener
i hörselgångar vassa spjut
rädslans spetsar djupt in
sirener
ljuder över världen
striden skräcken skriken
bortom mänsklighet
maktens gift dryper
blod
våren kunde ha kommit
med andra färger
*
horisonten
vågor väller
ursinnigt
själva havet flyr
mot andra stränder
blundar
öppna munnar
fasan talar lidandet
horisonten löses upp
plötsligt inga avstånd
världen
blöder
*
vid havet
tömmer jag min själ
tar emot förtroende
drömmar långtifrån
i sanden
plötsligt
denna röda ros
vissen ännu rodnande
för vem för vad
kriget
för kärleken
*
dödsfuga
bortom
dödsfuga
upprepas åter
ännu är inte ordet förbrukat
nu tiger havet
moln tynger
grått blått
flyter ut
havets kalla silver
dödsfuga