LYRIK. Idag är vi glada över att få presentera fyra dikter som ingår i Ann-Helén Anderssons kommande samling Materialiserade nostalgier.
Ann-Helén Andersson har en bakgrund som litteraturvetare och disputerade för ett antal år sedan på en avhandling om Kristina Lugns författarskap. Anderssons dikter och debattartiklar har publicerats i olika kulturtidskrifter och dagstidningar, även här i Opulens. Hennes uppmärksammade debutdiktsamling Som nyanserna på min favorittavla gavs ut i våras hos Ekström & Garay. Läs mer om Anderssons skrivande på förlagets författarsida och på instagram (poesi_i_dod_och_lust), där hon ofta lägger ut nyskrivna dikter.
Nu är vi glada att få presentera fyra dikter som ingår i Anderssons kommande samling Materialiserade nostalgier. Så här beskriver hon själv dikterna: “Via fotografier som konkreta minnesbilder, men även i brevform och med leklust riktar sig diktjaget till en saknad och ihågkommen kärlek. Vissa dikter fylls av livsglädje och reslust, såsom brevdikten Hej Vacker, medan andra står och stampar i besvikelse”.
CAROLINA THELIN
Hej Vacker,
Hur har du det? Och hur går det med allt?
Här är det fint.
Mareld skimrar genom mina dagar.
Jag reser mig till världens ände och tillbaka. Jag skriver mig rakt genom tidslagren, finner ädelstenar här och var. Kyrkogårdsvandrar och minns Edgar Allan Poe. Här, på den stormande östsidan. Jag befinner mig i en midsommarnattsdröm och förälskar mig i blomstren på min färd. Mänskligheterna lyser och världen doftar lindblomsgrönt.
All denna vildvuxna längtan
inombords, utombords, mellangärdes!
Jag skriver fram materialiserade nostalgier
som ett sätt att bevara
våra kringvirvlande kramar
genom
tid och rum.
Jag saknar tanken på dig.
Kan du inte existera i mitt liv längre, kan du åtminstone
bli en del av min fiktion.
Akvamarin, det är du.
Kram genom solsystemens stenportaler!
Likväl kan jag inte
Jag vill ha tillbaka oss
fastän
jag vet att
du alltid levt
högt ovan
mina språktrösklar.
Men ändå:
Allt annat än denna utdragna tystnad.
Allt annat än ditt bortvända ansikte.
Jag säger: precis allt annat
än denna grymhet
paradoxal
till sin dubbelnatur.
Jag,
övertidsvärkande.
Du,
lekanslycklig.
Eller om du är kroniskt depressiv.
Ett överårigt bokstavsbarn.
Och jag, en som faller, ständigt faller
rakt ner i tårar.
Oavsett vad: Aldrig mer vi varandra.
Kanske var jag ett puss-
och kramkalas
i din rehabiliteringsprocess.
Kanske var det mest troligt just så.
Likväl kan jag inte sluta
hoppas på
ett mejl i inkorgen
ett pling i mobilen
en pratstund strax innan läggdags.
Som jag tror dig
du säger att
skrivande är din livsluft
vad du gör om dagarna
närhelst
du inte är lamslagen
jag tror dig
allrakäraste
frånnärvaron min
som jag tror dig
Hitta på dig
Jag låter dig existera
i mångfaldiga versioner
En hel skymningssalong
tänker jag inreda
runt den fiktion som snart är du
Jag vill inte veta ett enda skvatt
Däremot leka mig vimmelkantig
hitta på dig
info@opulens.se
