LYRIK. Vi är denna vecka glada över att få presentera fyra dikter av Tim Lukic.
Tim Lukic är uppvuxen i Hässleholm där det litterära intresset satte sina spår: ”där fredag och onsdag kändes som samma dag rann orden fram ur stadens lugn”. Numera är han bosatt i Malmö med sambo, hund och drömmar om en tidlös framtid.
Vi är nu glada över att få presentera fyra dikter av Lukic som tillkom under en period då han fick känna på mycket av lögner och mörker. Kanske, menar han, kommer aldrig våra hjärnor bli fullvuxna men det kanske inte spelar någon roll så länge vi är i kontakt med våra känslor och inser våra begränsningar.
CAROLINA THELIN
Fall
Fallandes
Livlöst
Utan att veta kraften i att resa sig
Liggandes
Gråtandes
Utan tvekan
om vad som fick ner mig
Mitt
Askfatet är fullt
Den blöta innergården speglar natthimlen
Fönsterbrädan är återhämtning
Röken är tjock och god
Känslans makt är min
Andas inte mer
Luften ur mina lungor pyste ut i ingenting
Ingenting är ordet på det jag aldrig gjorde
Träden jag ser från tåget får mig att försvinna
En spretig känsla
En löpares ängslan
En stadsparks okända liv i mörkret när alla gått hem
är då ingenting kommer fram och påminner mig om att försöka
Skulder
Dropparna droppar
Ner på våra skuldror
Barnhjärnan växer
Kvar blir bara smulor
Våra skuggor blir tyngre
Vi bygger en skuld
Som aldrig inkasseras
Efter en valborg i Lund