LYRIK. Inför helgen har vi nöjet att presentera två dikter av Helena Fehrman. Båda har djurmotiv. Den ena handlar om att möta en haj, den andra om att hemsökas av en kråka.
Helena Fehrman bor i Malmö och var tidigare lärare på Skurups skrivarlinjer. Hon debuterade med science fiction-historien ”Mansmaskinen” men är numera också poet och erkänner att det finns ett exhibitionistiskt sug efter att stå på scenen. Fehrmans texter finns översatta till italienska och ukrainska och har publicerats i Opulens ett antal gånger, bland annat med novellen ”Hundar i Malmö”. Dikterna, som vi nu är glada över att få presentera, är hämtade ur hennes kommande diktsamling om djurmöten.
CAROLINA THELIN
Om du möter en Haj
Om du möter en Haj
då kanske du vill simma bort från Haj.
Gör inte det.
Hajs mat simmar alltid bort från Haj.
Simmande Mat gör Haj hungrig.
Och nu kommer Haj efter dig och du möter en Haj.
För om du möter en Haj,
kanske Haj faktiskt bara vill snacka med dig.
Plaskar du okontrollerat?
Viftar du med armar och ben?
Det gör du alltså?
Det var mycket dumt.
Haj kan tro att du är ofokuserad.
Att du inte lyssnar.
Hajs mat lyssnar aldrig på Haj.
Och nu har du väckt Hajs hunger
och Haj kommer efter dig och du möter en Haj.
Är du biologisk kvinna?
Badar du med mens?
Det gör du alltså?
Det var mycket dumt.
Vad har din Mamma lärt dig?
Att bada med mens kan ge dig underlivsinfektioner
och Haj kan känna lukten av dig på 2 kilometers håll.
För Haj är du nu en simmande blodkorv,
bestående av 15 procent protein och 20 procents fett.
Och nu är Haj hungrigare än någonsin.
Men kanske har du aldrig varit mat?
Faktum med att många människor av idag
saknar erfarenhet av att bli uppätna.
Detta är något vi ser allvarligt på.
Vi vill gärna främja kunskapen om att dö
då det i många fall kan rädda liv.
I synnerhet i mötet med en Haj,
i annat fall riskerar det mötet att bli mycket kort
när du möter en Haj.
För om du möter en Haj,
då kanske det sker i ett ögonblick av
avslappning, ja kanske rentav i
en sorts sinnesavtrubbning.
Ja, i den sortens luddiga varseblivning som
bara en solsemester och några drinkar kan ge.
För kanske är du en nordbo och
för nordbon är en solsemester så
nära ett paradis man kan komma.
I paradiset flyter horisont ihop med hav,
och flygskammen avdunstar i solgasset
liksom krigen, döden, och jobbångesten.
I paradiset leker lejon med lamm
och det finns ingen Haj
där du skvalpar tryggt
i vågornas fisljumma famn.
Då ser du ett svart streck, liksom i ögonvrån. Du försöker blinka bort det, men det går inte, det svarta växer, det kommer emot dig, och du minns en bild, i en serietidning, från när du var liten, och därför vet du, vad en svart spets i blått vatten, betyder. Och med barnets kristallklara skräck, inser du att det är nu, som just du, kommer möta en Haj.
Känn adrenalinet rivstarta med ett vrål
när alla celler reser sig upp som en armé
Borta är allt ditt grubbel över bolåneräntor.
Vad grannarna ska tycka!
Vad kollegorna ska säga!
Om du är smart nog!
Om du är snygg nog!
Om din bil är snygg nog!
Vad din Mamma tänker!
Om du duger!
Om pensionen ska räcka!
Om du ska HINNA MED ALLA OBESVARADE MEJL!
Allt har upphört.
Du är den stilla punkten i en rasande storm
och med ens inser du att du talar Hajs språk.
Du snackar med Haj.
Du säger: Jag vet att jag ska dö
därför vet jag hur jag ska leva, Haj.
Lugnt och fint sträcker du fram handen mot Haj
säger
Haj
det är en ära
att få att möta dig
Haj.
Om du möter en Kråka och du heter Leif
Om du möter en Kråka och du heter Leif,
då vaknar du kanske av ett ljud om natten.
Dunk, dunk
Då kanske du går upp för att se efter.
Då går du kanske nerför trappan och in i vardagsrummet.
Då ser du en skugga på andra sidan fönstret.
Dunk, dunk
Hjärtat rasar neråt i kroppen.
Dunk, dunk
Vem fan är det som…?
Men det är ingen svartbankande näve på andra sidan.
Du ser ett konturen av två vingar
och hör ljudet av en näbb som hackar.
lättad förstår du
att det bara är en Kråka.
Så om du möter en Kråka, du heter kanske Leif.
Då är du 43 år, nyskild och har två barn 7 och 11.
Dunk, dunk
Då kanske du återigen vaknar mitt i natten.
Dunk, dunk
Du har en vit Volvo.
Du har inga betalningsanmärkningar.
Nej, inget otalt har med någon, men du
har aldrig tidigare varit så rädd.
Dunk, dunk
Det är bara en Kråka, säger du.
Kråkan har bara fått fnatt, säger du,
och reser dig upp ur sängen.
Du går ner för trappan.
Det kommer från badrummet.
Dunk, dunk
Bakom den stängda dörren.
Hur fan kom Kråkjäveln in?
Ljudet av glas som krossas.
Du som heter Leif vågar inte öppna dörren
och möta en Kråka.
Om du möter en Kråka
och du heter Leif,
då kanske du ringer den lokala tidningen.
Det värsta är att Kråkan varit inomhus,
säger du som heter Leif.
Ja, jag råkade lämna badrumsfönstret på glänt.
Hela badrummet var nerblodat.
Kråkan attackerar allt.
Att man ska behöva ha det så här,
när man inget gjort, säger du som heter Leif,
till Den lokala tidningen.
Kråkan förstår inte att det är
sig själv kråkan ser,
säger experten till Den lokala tidningen.
Den ser bara en annan Kråka
som den vill skada och döda,
säger experten, till Den lokala tidningen.
Det finns bara ett sätt, menar experten:
Häng upp lakan för alla fönster!
Bädda in huset, fullständigt!
från tak ända ner till källaren,
säger experten till Den lokala tidningen.
Då kommer Kråkan att ge upp,
och sluta hemsöka dig,
som heter Leif.
För om du möter en Kråka,
och du heter Leif,
då torkar du blod från vit Volvo.
Ditt hus är svept i vita lakan.
Du har täckt över alla fönster och speglar.
Du kan inte se ut och ingen kan se in.
Dunk, dunk
Du heter Leif och det är mitt i natten.
Dunk, dunk
Jag har alltid betalat min skatt, ska jag nu
bli terroriserad av en fågel?
Dunk, dunk
Du ligger under täcket med öppna ögon.
Du är varannan veckas förälder.
Du har två barn som inte är här.
Nej, det var längesen dom var här.
Längesen någon var här överhuvud…
Dunk, Dunk
Du gjorde så gott du kunde,
men det gick åt helvete.
Dunk, dunk
Ja, du erkänner! Du kanske tog i lite.
Men du sa alltid förlåt.
Dunk, dunk
Ja, jag gick för långt, jag erkänner det.
Dunk, dunk
Ja okej då, jag skyllde ifrån mig.
Gång på gång gjorde jag det.
Dunk, dunk
Gång på gång, ja okej, då.
En gång var det riktigt nära att.
Dunk, dunk
Men jag slutade i tid, det ska jag väl ändå ha va,
att jag kunde sluta i tid.
I tid innan.
Dunk, dunk
Vad mer ska jag göra, säg då!
Du måste ha tålamod Leif.
När Kråkan förstår att det är sig själv
den ser, då kommer den sluta.
Den måste bara komma till insikt
då ger Kråka upp,
så håll ut, om du heter Leif
och du möter en Kråka.
info@opulens.se
