LYRIK. I veckans utgåva av Littestraden kan vi presentera nya dikter av Angelina Lune.
Angelina Lune är 21 år gammal och studerar litteraturvetenskap och kreativt skrivande på Umeå universitet. Hon har länge haft ett stort intresse för poesi och prosa, särskilt av den äldre sorten och har tidigare varit publicerad här i Opulens med dikten Kurragömma, fast då under efternamnet Lundström.
Nu är vi glada över att återigen få presentera hennes lyrik. Så här sammanfattar hon själv vad de vill säga: ”Dikterna, dystra som de är, handlar om våld i nära relationer, att inte räcka till och ett barns bortgång. Jag hoppas att läsare känner sig tagna av de tre berättelserna på samma sätt som när jag blev inspirerad till att skriva dem – dessa ännu otalade berättelser, som jag brukar kalla dem.”
CAROLINA THELIN
Emmas historia
Emma ligger stilla där hemma,
Bland skärvor och vildvuxen fik
In stampar Johan med tunga steg
Varför är du så tyst, Emma?
Ett ljud från henne försöker han skrämma
Men meningen tycks vara för vag
Emma ligger stilla där hemma
I husets sovrum bryter det ut ett våldsamt dilemma
När Johan landar med tunga slag
Varför är du så tyst, Emma?
Hårt knutna nävar tycks svämma
Över kinden likt hagelstorm
Emma ligger stilla där hemma
Med grova händer bestämde han att klämma
Över hennes hals tog han tag
Varför är du så tyst, Emma?
Men han får inte höra hennes stämma
Och snart ligger huset tyst igen
Emma ligger stilla där hemma
Varför är du så tyst, Emma?
Älskad som solen
Han sade att han älskade mig som solen
Och nu förstår jag vad han menade.
I ett sökande efter värme
Gjorde jag sommarens dagar långa
Och i morgonens klang,
Drevs minnet av mörka nätter bort.
Men värme var inte nog
Och snart gav jag bort mitt ljus.
För solen, likt jag, gror plantor
Utan att önska något tillbaka
De dagar jag stod lågt
Och orosmoln skymde min vy
Klagade han över mulet väder.
Men de dagar jag sken starkast,
Gömde han sig i skuggan.
Han kollade aldrig på mig förutom då jag var på väg att lämna
Då kunde han inte kolla på något annat,
För i all min skönhet undrade han
När han skulle se mig komma åter.
Tung Packning
Mitt barn, älskad och kär,
Du står inför en resa så väldigt lång.
Så jag undrar nu, med händer i håret,
Vad ska jag packa med dig?
Vill du ha med dig dina favoritsaker som du inte kan gå en dag utan?
Din prickiga pyjamas som du snart växer ur,
Den gula bollen som studsar högre än äppelträdet,
Våran hund – nej, det går nog inte.
Han vill nog inte följa med.
Kanske bör packa de saker som är viktiga för mig,
Som en påminnelse om hur mycket jag älskar dig
Ifall du någonsin skulle glömma bort.
Min teddybjörn från när jag var liten,
Dina teckningar
Eller min favoritbok
Men du kan ju förstås inte läsa
och jag kan inte läsa den för dig
Kanske bör jag packa det du ännu inte känt,
Det du ännu inte upplevt?
En corsage,
Biljetter till en rockkonsert,
Eller så får du låna min studenthatt
Så kan vi båda låtsas
att den alltid varit din.
Men egentligen skulle jag endast vilja packa mig själv,
Din mamma.
Så att vi aldrig skiljs åt igen.
Ja, jag frågar gudarna,
Vad begraver man med ett dött barn?
info@opulens.se
