LYRIK. I dag har vi nöjet att presentera dikter av Adrian Spitzinger.
Adrian Spitzinger är 20 år och har nyligen påbörjat en treårig manusförfattarutbildning. Hans största intresse är film men har också alltid tyckt om att läsa och skriva. Spitzinger tycker det ska att bli kul att få skriva ännu mer under utbildningen.
Vi är nu glada över att få presentera några korta dikter av denne unge poet. Under varje dikt delar Spitzinger med sig av sina tankar om vad dikterna handlar om.
CAROLINA THELIN
Jag sitter på gungan vid skolgården
Jag höjer blicken och möts av en tystnad
Jag känner hur vinden susar mot nacken
Det blir skymning
Den här dikten skrev jag efter att mått väldigt dåligt och just denna dag var jag mer nere än vanligt. Det var mitt i natten och jag kände att jag bara ville fly, från livet självt, kanske. Jag valde då att gå till min gamla skola, platsen där jag började må dåligt. Hade inga vänner, kände mig helt osynlig. När jag kom fram la jag mig på en stor rund gunga och blundade.
*
Vatten, en siluett av evigheten, violett och genomskinlig. Ett mystiskt mörker av glömska där skuggan av korallen blir obetydlig.
Det här var faktiskt en skrivövning under en kurs. Uppgiften var att hitta ord ur böcker som talade till dig men jag valde istället mina egna ord. Då blev det den här dikten.
*
Våran hund är gul
nosen är blank av glädje
jag älskar dig så
Haikun handlar om min familjs hund som hette Jonke. Vi behövde tyvärr söva ner honom för drygt ett år sedan. Jag hade inte kunnat gråta sen jag var tretton, fjorton. När han dog så grät jag, jättemycket. Jag tänker att det var hans sista gåva till mig.
*
Här sitter vi ner
i vårens sista minne
penna och papper
Den här skrev jag var sexton, i Frankrike. Kommer ihåg att jag skulle lära de andra som bodde i huset som vi hyrde, hur man skriver en Haiku.
*
Sångens djupa grav
Tonen bleknar i glömska
Mörk och obetydlig
Min pappa älskar musik, han har en hel vägg med olika gitarrer och ukuleler. Skrev den medan han spelade.
info@opulens.se
