LYRIK. Inför helgen har vi åter nöjet att publicera en dikt av Tomas Haglund. Diktens titel är ”Balladen om Vinbergssnäckornas fruktansvärda natt”.
Tomas Haglund är poet och filmskapare. Sedan 80-talet har han varit involverad i fanzinemiljöer, medverkat i tidskrifter och antologier och givit ut flera diktsamlingar. Under 2000-talet är det mest filmproduktion han ägnat sig åt. Han arbetar för närvarande på en långfilm om punkbandet Anti Cimex och den skandinaviska hardcorepunken.
Tomas Haglund har bland annat givit ut Tillvarons smutsiga poesi och den purfärska uppföljaren Dionysos Beväpnad på förlaget Vildhallon. I början av förra året var han med här i Opulens och nu har vi nöjet att presentera Balladen om Vinbergssnäckornas fruktansvärda natt från den senaste diktsamlingen.
CAROLINA THELIN
BALLADEN OM VINBERGSSNÄCKORNAS FRUKTANSVÄRDA NATT
Roxettes låt The Look låg etta på Billboardlistan och
Ronald Reagan hade tackat för sig och klivit av.
Ayatollah Khomeini hade sulat en fatwa
i nyllet på Salman Rushdie.
Majblommans sommarkoloni för funktionsnedsatta
barn var Jims första riktiga jobb.
Det var sommaren 1989 och den var varken bättre
eller sämre än tidigare somrar. Den skulle komma att
fogligt ställa sig i arkivskåpet jämte sina föregångare.
Nu satt Jim och sög på en bira i väntan
på att helgen skulle passera och nästa kull med ungar
komma för en vecka med lek och äventyr i den
undersköna sörmländska sommaridyllen.
Jim hade retat sig sjukt mycket på ett tiotal
gamla skolaffischer som
hängde i samlingsrummet.
Motiven föreställde troll som gjorde grisiga saker.
De var äckliga, sniffade varandra i röven,
vägrade tvätta sig.
Betedde sig som svin och kladdade med maten.
Värdelösa smådikter på rim levererade
moralkakor om levnad och vandel.
Den här skiten tvingas ungarna
bevittna från sina permobilvyer
eller liggande på madrasser på golvet när det är
vilostund, tänkte Jim.
Inte heller hade Jim luskat ut vem
det egentligen var som huvudsakligen
hade problem med den intellektuella skärpan.
Chefen Ann-Sofie hade flippat ur på ett par
tonåriga kolonipojkar som köpt cigaretter,
folköl och en porrblaska. Idioten skulle visa
föräldrarna vad deras
söner höll på med.
De kallade henne CP-Hitler.
”Då är det bestämt att det är
så hon heter”, sa Jim.
Jim frågade vad kalaset hade gått på
och köpte rubbet av killarna.
Cigaretterna, hör och häpna, gick upp i rök,
biran försvann spårlöst illa kvickt.
Blaskan la han i en låda på sitt rum.
CP-Hitler kutade runt och letade bevismaterial.
Jim hade ingen aning.
Jim var ute och vinglade på grusvägen.
Han drack grogg.
Det var natt och becksvart.
Regnet som fallit hela kvällen hade avtagit
och luften var klar.
En natt att rensa tankarna.
Vinbergssnäckorna kom
krypande i horder upp på vägen.
Det var omöjligt att se dem, det sprakade och knakade
under sandalerna.
Jim måste ha trampat sönder hundratals.
Safter och slem från krossade sniglar
pressades in mellan tårna.
Det var outhärdligt. Det blev för mycket.
Jim stannade upp och stod i givakt
som en tjänstgörande högvakt i ett kastell
för spöklika gestalter.
Nu började Jim plötsligt fundera på de där
djävla trollen igen och blev förbannad.
Barn som inte har någon möjlighet att äta
överhuvudtaget utan att kladda med maten ska inte
behöva titta på dylikt trams.
Vinbergssnäckorna skrek när han ursinnig
rumlade grusvägen fram.
Alla kolleger sov när han var tillbaka.
Jim tände lamporna i samlingssalen och började
riva ner skolaffischerna en efter en.
Jim förde ett fruktansvärt liv när han
knäckte dem i småbitar.
Krigsskådeplats:
Majblommans sommarkoloni.
CP-Hitler kom flygande med några underhuggare,
de var vita i ansiktena, hade andnöd.
De flaxade yrvakna som slaktmogna hönsfåglar.
Dregel hängde ur käften på CP-Hitler
och hon såg ut att vara nära döden.
”Vad har du gjort?”, skrek hon. ”Vad har du gjort?
Styrelsen kommer hit i morgon. Vad ska jag säga?”
”Säg som det är”, sa Jim och svajade till. ”Säg precis
som det är.”
Att påstå att Jim var stursk när han
vaknade är att ta i.
Men gjort är gjort och somliga saker
kan man inte med att ångra
även då man satt sig i knipa.
Styrelsen gick runt och tittade på tomma väggar.
De viskade och mumlade sinsemellan. Ordföranden
kastade mellan varven ett öga mot Jim.
CP-Hitler var en vibrerande skugga. Hon var
den kraftigt nötta fläktremmen i en gammal Peugeot.
”Det var på tiden”, sa Ordföranden. ”De här tråkiga
affischerna har retat mig länge. Bra jobbat.”
Ordföranden vände sig till CP-Hitler:
”Du kan väl få upp något mysigt på väggarna
tills barnen kommer i morgon?”
info@opulens.se
