LYRIK. I Littestraden denna vecka presenterar vi en dikt av Linn Eriksson. Den har titeln ”eviga äppelhjärtan”.
Linn Eriksson är 30 år, frilansar som skådespelare och har gått skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. Hon arbetar även i hemtjänsten och som personlig assistent. När Eriksson skriver dikter gör hon det för att upptäcka språket i det fula, det hon kanske skäms över eller inte önskade var sant. Men vad är egentligen sant, vad är sanning? En fråga hon ständigt brottas med.
Nu är vi glada att få presentera Erikssons dikt eviga äppelhjärtan. Det finns en inspelning av den på hennes substack. Så här beskriver hon själv hur den kom till: ”Jag promenerade runt i ett bostadsområde en höstdag och det var som om jag var ensam på jorden. Det var tomt, tillrättalagt. Jag fantiserade över naturen runtomkring, människorna som bodde där. Kunde höra sovrumsväggarna skrika ut till mig där jag gick och pratade in mina tankar på telefonen. Jag har alltid fascinerats över homogena, generiska villaområden. Både estetiskt och sociologiskt. Något skrämmer mig. Det är något med den dånande atmosfären…Och så skrev jag dikten i ett svep när jag satt och väntade på pendeltåget i centrum”.
CAROLINA THELIN
eviga äppelhjärtan
expert på support
till alla som inte vill återuppfinna biografen
till ungdomsgård
brustna hjärtan i ett äppelträd
de ruttnar och faller ner till marken
jag väljer noggrant ett inte för rött inte för grönt
tuggar långsamt segt tills jag ser
en värld av tilltro till reklam
putsväggar och tegelhus som vattnas med tradition
ett helt område färgat av löven, människor som inte syns till
men skriver namninsamlingar
för en biograf som står still
det är inte traditionerna inte religionerna utan
äppelträden
lövskogen
en kulle med folkburkar i ett hav av torkade barr
som ger er liv
det är centrumet på andra sidan tunneln
ni inte vill veta av
som lyckas fånga det andliga
i att finnas
att vara trogen en mänsklighet
inte era husvagnar och krattade uppgångar
skurna häckar och källarvåningar med soffor ingen någonsin sitter i
kanske kan ni återupplivas
kanske jag kan smaka era äppelhjärtan
med tårfyllda maskhål igen
känna hur saltet rinner ur och renar det ni är nu
det ruttna försvinner och er syn förstärks
ni ömsar skinn
andas liv och önskar liv tillbaka
kanske då kan ni förstå att det luktar inte bränt
inget är förstört
allt har bara nyss hänt och kommer hända igen
/
info@opulens.se
