LYRIK. Vi har den stora glädjen att idag få publicera en nyskriven dikt av Helena Looft.
Helena Looft är författare och journalist, frilansar med olika sorters textjobb och arbetar som timvikarie på bibliotek. Hon bor på Södermalm i Stockholm. Looft lyssnar gärna på människor och gillar sådant som är svårt, som schack och yoga. Hennes senaste bok heter Det här är ett farväl (Black Island Books 2020) och hon är också en av de poeter som medverkar i Poeter mot krig.
Dikten som vi nu har den stora glädjen att få publicera är, enligt Looft, ett slags svar på ett mail från Opulens prosa- och poesiavdelning där vi efterlyste poesi och noveller. Hon såg det som en chans att skriva en dikt eftersom hon mestadels skriver prosa. Poesi kräver, menar Looft, ett tydligt syfte eller sammanhang. Kanske kommer dikten i sinom tid byggas ut, utvecklas och ges mer utrymme genom ett samarbete eller kollektivprojekt.
Vi är dikter
vi kommer när någon kallar
samlar ihop oss
ställer upp oss på led
Vi gör som vi ska
det är sådant vi har lärt oss
att stå så här, ledigt
rakt upp och ner
Vi håller ihop
vi gör som du säger
vi gör som vi vill
när du inte ser
Vi är dikter
vi vet inte var vi hör hemma
vi väntar i skogarna
tills det blir mörkt
Vi ser städerna lysa
vi trevar oss framåt
vi söker upp dig
du har ingen nytta av oss
Vi vet var du bor
vi tar oss in i ditt soprum
rotar fram din gamla klänning
går ut därifrån i dina trasiga skor
Vi är dikter
vi undrar om vi räknas
om vi har något värde
om vi spelar någon roll
En gång i tiden
var vi glada, förväntansfulla
bar på betydelse
rökelse, myrra och guld
En gång i tiden
var du vår räddning
du var trollbunden, hänförd
ja, det var mycket länge sedan
Vi är dikter
vi vet inte vart vi vill komma
vi jobbar på det
utan större framgång, men ändå
Vi krumbuktar oss
kryper under skinnet på dig
gör cirkuskonster
tricks, det är vår melodi
Det är en lek, du vet
vi frågar, du svarar
du behöver oss inte
inte så som vi behöver dig
Vi är dikter
i rörelse, du kan inte ta oss
vi är irrbloss, stormvindar
honungsgrävlingar
Vi dyker upp så här bara
för att du bad oss
för att det lät som en
uppriktig önskan, en bön
Vi tror på dig
vi bär på ett mantra, en hälsning
från högre makter
som undanröjer hinder för din skull
Vi är dikter
vi vet inte hur vi ska sluta
vi har tappat det
ja, du vet hur det är
Du blir arg, vi fattar
det är lugnt, vi är vana
vi trallar på som vi brukar
vi fortsätter ändå
Vi finns här för dig
vi hör vad du har att säga
vi påminner om hundskall,
klockklang, aftonsång
Vi är dikter
vi vill inte förhandla
vi köpslår inte
vi vet inte ens hur man gör
Vi står här framför dig
hoppfulla och trötta
vi har dålig smak
och tusen skavanker, rynkor och ärr
Vi doftar damm och violer,
vi löses upp och försvinner
när någon vänder blad
i ett underjordiskt arkiv
info@opulens.se
