LYRIK. I dag presenterar vi en dikt av Elin Persson. En hyllning till livet och kärleken.
Elin Persson är en 25-årig sociologistudent, bosatt i Sundsvall. Hon har tidigare tävlat i Poetry slam där hon tog sig till final i Huddinge. Persson har även studerat på Wiks folkhögskolas skrivarlinje samt skrivit krönikor och dikter om psykisk ohälsa.
Att stå på en scen inför flera människor och blotta sig själv i Poetry slam var för Persson skräckinjagande, men något hon behövde göra. Hon har själv mått psykiskt dåligt under perioder och hennes förhoppning är att snart kunna släppa en diktsamling som handlar om psykisk ohälsa ur olika perspektiv. Persson menar att samhället gör fel i att trycka på oss ideal som säger att ensam är stark. Hennes sambo har dock funnits vid hennes sida och hjälpt henne att trassla ut många trådar. Den här dikten är därför en hyllning till honom, till livet och till kärleken, som i slutänden är större än allt.
CAROLINA THELIN
‒ Din hud smakar som bäst när
den smekts av sand
i augusti längs
Indalsälvens vatten
För aldrig har jag
haft något så
ömt under min hud
Jag vet att din famn
viskar ömma, lugnande ljud
när du håller mig om natten
Att vi lever när Deltat
får oss att strunta
i imorgon och varenda nerv
i kroppen sjunger att vi ska skratta och ha kul
När jag färdas i en gammal skoda
och tittar ut på
grönskan över bergen,
vet jag att om du
lämnade mig nu
var färgen Grön
något jag
alltid skulle minnas
när du tar upp din gitarr
och spelar Hellström i vårt
hem, då vill jag gråta för
Livet, TACK, det är så fint
att finnas.
när jag skriver mitt
examensarbete kan
Jag mitt i stressen skratta,
För jag har kommit hela vägen
och du hjälpte mig att kratta
kratta undan vissna löv
att så nya frön,
Att faktiskt ta sig fram
Och med tiden har jag insett
att jag är så mycket och det finns
Så mycket jag kan.
Och om grön var min färg att sörja,
Min färg att minnas
Hade jag inte haft något
emot att i
Indalsälven simmat
För jag hade sörjt det,
Med sådan stil
För det var tider
Då jag på riktigt
Ändrade mitt liv.
Tyst nu
Små tysta ljud
Gömmer sig långt inne
i natten.
Ord som inte alltid
Behöver sägas
Men om en stjärna föll
Så höll jag den tillbaka,
För det finns inget riktigt mer
Att önska just nu
Min haka vilar perfekt mot
Dina nyckelben
Han fanns hela tiden
Det var alltid du ‒
info@opulens.se
