Kring Ringsjön: En vandring med ett ord, en återstående bit – en stump

Prosa & poesi.
Blyertsteckning, som ingår i en svit med namnet Vår vid Ringsjön av Gunnar Norrman (1912-2005). Omslagsbild på boken "Kring Ringsjön".
Blyertsteckning, som ingår i en svit med namnet Vår vid Ringsjön av Gunnar Norrman (1912-2005). Omslagsbild på boken “Kring Ringsjön”.

JULSERIE. ”I Kring Ringsjön finns både poesi, sakprosa och dramatik, överraskningar och påhittigheter.” Så inleder vår medarbetare Bo Bjelvehammar sin nya bok Kring Ringsjön vars fristående kapitel utgör Opulens julserie. Detta är den avslutande delen. Samtliga delar finns samlade här.

En vandring med ett ord,
en återstående bit – en stump

Detta är en text som åtminstone i två avseenden hör till just den här textfamiljen.

I ett tidigare markområde av sommarstugor, har husen ömsat skinn, de har blivit permanenta, inte tillfälliga, det har skett under trettio år, men nu bor det andra där, de gamla är borta, såväl korvfabrikören, svindlaren/sprängaren som tysken.

Allt har inte förändrats som infrastruktur och vägsystem, många vägar har inga namn, saknar underhåll, liksom lämplig bredd för bredare transporter. Några vägar slutar i ingenting, det har säkert en gång funnits planer, nu finns det knappt en början. Det är en liten bit, som är bortkopplad på något vis, en vägstump. Gata går det inte att tala om, för det krävs det mera ordning, ordentliga skyltar, annan beläggning och enhetliga mått; en återvändsgata slutar på ett mera ordentligt sätt med en återvändsplats.

Det är hos en vägstump inte ovanligt med en hög gräskant i mitten, lite makadam, som tillfälligt och oregelbundet strössel, det syns även på sina ställen trädstubbar, mycket nära den ojämna vägkanten. Möjligen går det att tala om trädstumpar, men det känns ansträngt, stubbar är nog mera lämpligt. I engelska språket finns både ordet stub och stomp; stub är en stomp of tree, men det kan även betyda fimp och det som är kvar, när det rivs en biljett.

Svindlaren var i någon mening en krympling, en stympad person, vid en av hans tvivelaktiga operationer förlorade han en stor del av sin högra kroppssida, kvar fanns en benstump och en armstump, kvar efter två amputationer; det är klart att hugga av, att stympa är släkt med ordet stump.

Klara Ask tillhör dem, som bott längst i området, hon bor i det lilla gröna huset intill svindlaren, som har hjälpt henne mycket under åren; Klara är änka efter Tyko B Ask, fiskare, med tillnamn som grobian och neanderthalare. Han var en god människa, med ett utvecklat sinne för affärer. Han lämnade en god peng efter sig till Klara, som har förvaltat pundet väl. Tyko dog tidigt av slarv och ovarsamhet med sin kropp.

Klara Ask är intressant för denna text, av ett skäl, hon äger en stumplåda, ett ting i naturträ, som hon själv har tillverkat, av brädstumpar, som sparats under åren. Tyko sparade allt, han blev rasande när Klara ödslade bort saker, som bjälkstumpar, när de själva byggde det stora uthuset.

Klara skulle nog säga brädestumpar. Det är fråga om en låda, inte en ask, som är mindre, inte heller ett etui, som är som en dosa, inte heller ett skrin, som har gångjärn och gärna innehåller reliker liksom smycken.

I stumplådan finns flikar och snuttar av tidningsurklipp och bokmärken, snörstumpar, för att binda upp krukväxter med, pennstumpar med anilinstift och ljusstumpar, som väntar på att bli något större. I lådan finns dessutom gamla mynt, glaspärlor, knappar och spillror av en leksaksdockas huvud. Klara öppnar ofta lådan, tar fram en sak i taget, tittar och minns.

På lockets undersida finns en oval stämpel, där det står Hampton Republic, locket går lätt att öppna.

Använd denna bylinebild
BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr