Kring Ringsjön

JULSERIE. “I Kring Ringsjön finns både poesi, sakprosa och dramatik, överraskningar och påhittigheter.” Så inleder vår medarbetare Bo Bjelvehammar sin nya bok Kring Ringsjön vars fristående kapitel utgör Opulens julserie i år. Tillfälliga nedslag som sprider ljus över en rik kulturbygd men med läsvärde även för de som aldrig varit vid denna skånska sjö.

Ringsjön är Skånes näst största sjö efter Ivösjön, den ligger i kommunerna Höör, Hörby och Eslöv. Den består av tre sammanhängande sjöbäcken – Östra Ringsjön, Västra Ringsjön och Sätoftasjön.

På stenåldern var sjön avsevärt större, det var före det att fornsjön med Rönneholms och Ageröds mossar grundades och torkade ut. 1883 blev sjön ännu mindre när den sänktes med en och en halv meter, nästan en fjärdedel av vattnet tömdes ut, för att skapa mera odlingsmark till den växande skara människor, som bodde där. 600 tunnland av sjöbotten kom i dagen, då blev det nya strandängar och brukbara torvland. Före sjösänkningen låg Bosjökloster på en ö med egen pråmförbindelse.

Den uppenbara tolkningen av namnet är att sjön fått sitt namn av den runda formen på den ena eller den andra av de två väl avgränsade ytorna i sjön; nu kan det tyckas att ingen av de två Ringsjöarna är särskilt rund. Då är det att märka att de som en gång gav namnet inte hade tillgång till varken kartor eller den över- blick som utsikten från ett flygplan kan ge. Tillrinningen kommer från Hörbyån, Höörsån, Kvesarumsbäcken, Nunnäsbäcken och Snogerödsbäcken. Utloppet är Rönne å, som ringlar sig åttiotre kilometer fram till Ängelholm och Skälderviken.

Den ihärdige vandraren Vilhelm Ekelund sökte sig gärna från hemmet i Stehag, från hästhagen och smedjan, till åkrarna och ängarna runt Ringsjön. Särskilt på våren söker han och finner där ljumma vindar av optimism och framtidstro; träden, särskilt asp, bok och lind ändrar sina färger. Renheten och klarheten märks i aprilstormar, majs späda färger, vit ranunkel i ån och gungande häggklasar.
Det unkna och det mörka drivs ut efter vintern, och det ljusa tar över och tränger in i människors sinnen.

”Det sjuder sång i själen, likt saften i barken
nu stiger inom kort.”

Vilhelm Ekelund återkommer ofta till Ringsjön och dess omgivningar och vilken betydelse den haft för hans barndom. Ljuset, färgerna, rytmerna och växlingarna, den fria sikten och dofterna. Allt tar han in och bevarar under hela året, under hela sitt liv. Allt har en påverkan. Symboler och tecken. Ungbjörkars trängsel, gul åkerfräken och slån, som tindrar. En häger som lyfter bredvid en åldrig ek.

En söndag i den tidiga våren vandrar han över mossen till sjön. Och återkallar allt.

”I de stränga vintrarna hördes i stilla klara nätter dånet från sjöns is med en högtidlig skälvande ton. Den stora mossen med grävsvin, ugglor och lyktmän om nätterna. Om dagen var intet att se av allt detta hemlighetsfulla men det stod där i luften likafullt.”

Så var det, den lynnige grävlingen vaggar förbi, nära skogskanten rör sig lyktmannen, vidare över mossar och ängar och älvorna dansar i dis.

”Om efterhösten de läckra tranbären lutande
sin purpur på den sköra isen.
Hararnas läger bland de vissna stråna under
videsnåren.”

Vilhelm Ekelund ägnar en stor del av sina dikter i debutsamlingen Vårbris åt skånska motiv, allt från små landskapsminiatyrer till mera drömska visioner om det som finns omkring och det, som ska komma, bredvid slättbilder och novemberskymningar. Det finns en närhet till naturen, som känns – till jorden, till vattnet, träden och allt växande. Vilhelm Ekelunds dikter är en del av det cykliska skeendet, han skapar utifrån sina fynd av dofter, rörelser, färger och ljud en organisk rytmik i sitt diktande. Som vågorna i strandkanten, som vindens repetitiva båglinjer.
Det är en närvaro, som är påtaglig allt från mjukheten i marskvällens dagar till höstens större brutalitet.

”Nu hamrar blåsten mot rutan i disig novemberkväll,
det knäpper i alla knutar,
det knakar med dån och skräll.”

Allt kommer så nära, när det är tyst i huset och han ser bortåt kärret, det går att ana både gryning och en lätt bris, i drömmen är det vår, unga björklöv och smörblommor.