JULFÅGEL. ”Bofinken gör inte sällan ett vilset och oroligt intryck, men är en god julfågel!” skriver Bo Bjelvehammar.
Bofinken är stor som en gråsparv och den finns över hela Sverige, från skånska lundar till fjällbjörkssluttningar. Den är inte bara vanlig, den är vanligast, om inte lövsångaren lyckas med häckningen.
Några övervintrar i södra Sverige, andra reser till Belgien och Frankrike. Ett viktigt kännetecken är det toppiga huvudet, på färgpaletten finns både rödbrun och blågrå, honan har svagt olivgröna färgnyanser. Fågeln lever av frön, knoppar och småkryp.
Namnet bofink har den fått av sitt läte fink, fink och att den trivs i bokskogar. På tyska heter den Buchfink och på danska bogfinke. I svenska dialekter har den skilda namn, från björkfink och risstacksfågel till kvint och tint.
Det latinska namnet är fringilla coelebs – fringilla är släktnamnet för fink och artnamnet coelebs kommer från Linnés observationer om skilda flyttbeteenden hos hanar och honor. Coelebs betyder ogift.
I folktron är bofinken känd för sin vackra sång – det sägs att när bofinken sjunger starkt på kvällen, blir det regn nästa morgon.
Fågelsången har folkfantasin tolkat på otaliga sätt, som denna insinuanta strof:
”Pigan och drängen!
På ängen!
Fy skäms!
Pigan och drängen!
På Ängen
Fy skäms!”
Bofinken gör inte sällan ett vilset och oroligt intryck, men är en god julfågel!
bo.bjelvehammar@opulens.se
