LYRIK. Susanne Liljedahl har medverkat i Opulens med en rad texter. Här debuterar hon som poet, med dikter som både uttrycker samhällskritik och personliga stämningslägen.
Akademien revisited
Novemberkväll, mörk sky.
Husets stränga former,
det är klassicism och
dämpad stämning.
Vad gör jag här?
En borg från 1700-talet & högkultur.
Knyter blusen
i elegant rosett.
Minns en manifestation
på Stortorget intill.
En modern kulturfejd.
Den har tystnat nu,
i medvetandet, en etsning.
Därinne i ett rum (herr Malms),
bland fjäderpennor och bläckhorn,
gustavianska,
hänger Snöfrids porträtt (postumt) av Sara Danius.
Symbolen för briljans: estetik & djärvhet – analys.
Debaclet på parnassen –
gunstlingarna, fadd kvinnosyn & maktfullkomlighet
-allt det där renades
som i ett tvålbad.
Minns boken Den blå tvålen
– och konsten att –
öppna ögonen
för klarsyn.
Blicken
Din djupa blick antyder
både kärleken och sorgen.
Är det för att du tvivlar
på hållbarheten?
Om du lämnade mig
skulle jag drunkna
i de sista tårarna,
skulle bli till kotor.
Opus
Konsten, skrivandet,
musiken, litteraturen
– räddningar
i en avsakraliserad värld.
Jag möter det virtuosa språket
i 101,
alstrat från balkongposition.
Som ett requiem om samtiden.
Att uthärda och framhärda
i varat.
I ständig otakt,
med nya tiden.
Anar jag samstämmighet
med tronfallssviterna
i K och F?
Fjärilen – skaparkraften
i färder mot
kabaler, den råa massan,
hyeneskratten.
Skräcken för Metoo
– brytningarna av
makter och tystnader.
Kanske hör
Engdahl och Frostenson
till varandra
som tvärflöjten
hör till munnen.
Men de vittras tungor,
sorgesångerna
kunde höjas några oktaver
i stycken om självrannsakan.
Bristerna
– de egna.
Jag sjunger
Makten och Härligheten
– den allegoriska
knytbluesoperan.
Några fnyser och räds,
fasta i patriarkala bojor.
Reminiscens
Det mystiska ljuset du bar
i upprymdhetens och
lovsångernas tid.
Hymner av tillbedjan,
skrivna i vinden.
Det var då vi sänkte garden,
kunde falla fritt,
sväva högt
in i gåtfullheten.
I osanningarnas tid
En del politiker framstår
som demagoger, ormar.
De har möjligen förlorat sig
i lögner och skenhelighet.
Folk värjer sig,
tar spjärn
mot de substantiella gifterna.
Ser igenom. Igenom.
Fåfängligheterna.
Som barnets avslöjande:
kejsarens nya kläder
är en illusion.
Anything goes,
går inte längre.
Bockfot på Operan
Höj stämgaffeln
blomstring, grace
Thalia!
Dörrarna slås upp
för
Bach, Björk
för galor och helaftnar
i flera akter
för Tjajkovskij och
Sound of Music.
Förtrollande sagor
och urkrafter på liv och död.
Men Operahusets
Maestro guppar
förklädd
med sitt spel
för körflickor
med list och tafs
Inte ens smink
klädedräkter
eller övrig rekvisita
förmår dölja
hans bockfot.
Homo consumens
Jag förvärvar,
konsumerar.
Ilar i ett hjul,
i ständig pendling,
mellan tomhet och jakt
på snabba kickar.
Ser dig, men ändå inte.
Hör, men förmår inte lyssna.
Ett uppdaterat mindset
av marknadslogik har jag förvandlats till.
Eller en amorf.
När inträffade annekteringen?
Det vulgära övertrycket?
Zygmunt Bauman hade förstått
en så kodad högmodernitet.
Välj om
i emanciperande kraft.
Schas – det bedrägliga – schas.
Dansen
Pejlar dig
i mina tunna membran.
Din svala elegans
i florala toner.
Minns hur du lät
när du läste ur
Alfabet i Amager,
om aprikosträden som finns
i länder där värmen
frambringar färgen
på fruktköttet som just aprikoser har.
Ikväll dansar vi
inåt och utåt
som de precisa och oprecisa
linjerna i en oljemålning
– expressiv.
Ser du solen
sväva och rödgas ikväll
i en allt djärvare kolorit?
Döden är långt borta nu.
Honorina
Katedraler av poem.
Ars poetica förkroppsligad.
I en talande tystnad.
Tack för fenomenalt.
Hyllning till Honorina Chitic, rumänsk poet, bosatt i Malmö.
info@opulens.se
