NOVELL. Idag har vi glädjen att publicera en nyskriven novell av författaren och förläggaren Melker Garay. I den ställs frågan om alla våra handlingar är förutbestämda.
Det är meningslöst att tala om att det kunde ha varit annorlunda. Eller hur? Hon gjorde ju det hon gjorde. Som rik och välmående kvinna kunde hon inte ha valt en annan handling än den som hon begick. Hennes hat var minst lika stort som hennes skenhelighet, vilket antagligen bidrog till hennes val eller åtminstone till hennes skenbara val. Det handlar inte om att hon drog sig för eller övervägde att göra det ena eller det andra. Hur mycket hon än hade dragit sig för och hur mycket hon än hade övervägt, så hade inget varit annorlunda.
Varje cell i hennes kropp, varje elektrisk signal i henne nervsystem fanns där redan från början av just den handling som hon utförde. Allt fanns redan där för att hon skulle göra det hon gjorde. Och när jag menar allt så menar jag allt. Till och med löven – som föll utanför det hus där allt hände – bidrog till det; även konstnärens pendelrörelse – den konstnär som i samma stad var i färd att slutföra en målning – var en oundviklig del i hennes handling; för att inte nämna det illavarslande molnet som täckte solen just i det ögonblicket då allt tilldrog sig. På sätt och vis handlar det om oändliga ögonblick som föregår lika många oändliga ögonblick som griper in i varandra, och som alla ledde till att hennes fasansfulla handling blev vad den blev.
I det ögonblicket hon kom till världen var hennes brott på förhand redan bestämt att hända. Det är inte möjligt! protesterar ni kanske. Men möjligt är det, och inte bara det utan även förmodligen nödvändigt. Vi vet att hon föddes och vi vet att hon tog livet av den andra kvinnan. Detta faktum går inte att betvivla. Men mycket riktigt handlar det inte om det. Det handlar om att vilja tro att hon kunde ha handlat annorlunda. Men kunde hon verkligen ha gjort det? Att hon i stället hade åkt en tur ut på landet, att hon i stället tillbringat dagen hos sin älskare, att hon – kort sagt – kunde ha valt något helt annat. Ja så skulle det kanske ha kunnat vara men så blev det inte. Och varför blev det inte så? Om vi kunde spola tillbaka tiden skulle hon då ha avstått från att ta livet av den andra kvinnan? Det har jag mycket svårt att föreställa mig. Men visst kan jag ha fel. Jag önskar därtill att jag har fel.
Livet skulle liksom bli meningslöst om allt vore förutbestämt. Ja till och med dubbelt meningslöst. Jag tänker på barnet som blir överkört och dör i Stig Dagermans ”Att döda ett barn”. Det är svårt nog att begripa och det är framför allt svårt att se en mening i det, och tvåfaldigt värre blir det om barnets död var oundviklig, fastställd på förhand eller än värre en del av en skapares plan. Lika mycket som ni vill tro på att vi har en fri vilja – möjligheten att själv kunna bestämma över vilka handlingar man vill begå och därmed kunnat handla annorlunda – lika mycket vill jag tro att ni har rätt.
Jag har emellertid inte kunnat bevisa att jag har rätt när jag hävdar att allt är bestämt i förväg, i den mån någon har bestämt något över huvud taget. Men lika omöjligt är det att lägga fram bevis för att vi – i ett avgörande avseende – bestämmer över våra handlingar. När allt kommer omkring blir den fria viljan en trosfråga. Ni kan hävda att hon var en mördare. Och visst kan ni det, i synnerhet om hennes avsikt var att ta död på den andra kvinnan. Men är hon en mördare om hon inte kunde ha handlat annorlunda? Det har jag svårt att tro. I det ögonblicket man fråntar hennes fria vilja så blir hon likt det löv som föll utanför huset när allt hände, ty att ta ifrån henne den fria viljan är att reducera henne till ett substantiv som inte förmår att tänka och än mindre handla av egen vilja. Det är en skrämmande tanke, för om vi inte kan välja då borde vi ju rimligtvis inte kunna tänka fritt. Den tanke som vi tänkte har så att säga alltid funnits där för att bli tänkt. Allt blir liksom en film där varje skådespelares tal och handling alltid kommer att vara det som finns i ett på förhand skrivet manus, och det oavsett hur många gånger man spelar upp filmen. Det är inte bara en film, utan en fasansfull film.
melker.garay@opulens.se
