LYRIK. Anna Ström skriver lågmälda, finstämda och nyansrika dikter som stämmer till eftertanke. De har ett tilltalande existentiellt anslag och är samtidigt starkt förtätade.
…
den gryningen
när vi födde er
var allting öppet
var alla stunder stilla ett
andetag från för sent
var alla andetag ett, och stilla
isärslitandet, bokstavligt talat,
det trasiga, så långt
från vita drömmar
alla mödrar, alla barn
alla sugande hjärtan
bara kropp
och tunna skrik i världen
…
snön är utbredd
människokroppen
svävar ovanför sina steg
barnen vill inte gå in och
blicken ligger på dem
denna stund, deras
barndom
…
Barnen springer i åkern
vi säger att de inte får
men de lyssnar inte, de springer
de lyssnar till sina ben
…
Studenterna!
Studenterna på skolgården
Det stora barnet fotas
bredvid skylten med fotot
av det lilla barnet
Som vore de samma
Som ville vi hålla dem kvar
…
i vanlighetsvrån vilar
stickor och garn
i väntan på händer
och händers rörelse
mamma mormor svärmor
deras händer fogar
avig till rät raglan en
skapande berättelse av
stickiga färger
mosstickning mönster
mamma maska av fästa
händernas
förhoppningar om bäraren
…
Jag minns händerna
Jag minns att det fanns händer
Det fanns händer som höll
Jag minns att det fanns händer som höll mjukt
Som vore de försiktiga och ömsinta
Som om du höll av mig
…
solen vaknar österut
sträcker ut dagen
allt som har hänt
kommer att hända igen
alla dagar går mot kväll
hör hur jorden makligt
hela planeten
lägger sig tillrätta
en krusning i rymden