LYRIK. Idag presenterar vi en diktsvit av Maria Bodin, en poet som tidigare medverkat i Opulens. Poeten kallar själv dikterna för ett slags begravningssvit. Dikt för vår tid, detta år präglat av pandemi och restriktioner.
Maria Bodin är 23 år, poet och redaktör. Hon har tidigare publicerats i tidskrifter som Ordkonst och Populär poesi (senast med en essä i temanumret Religiös mystik) och i Opulens med dikten 1 Kor 15:35-39. Förra året studerade hon skrivande på Skurups folkhögskola, men bor numera i Stockholm.
Maria Bodin kallar sin nattsvarta Dikter till en död mästare en sorts begravningssvit. Den uttrycker hopplösheten många av oss upplevt under det gångna året till följd av frånvaron och saknaden av de som står oss nära: Döden dödar all dialog. Döden dödar all skillnad, banal som spegelbilden.
CAROLINA THELIN
Dikter till en död mästare
1.
Under mässan det året
vände sig pappa till mig,
viskade: Gråt inte, till min förvåning –
tårarna syntes ju inte än.
Han fortsatte: Gråt inte över mig
moder, när jag ligger i graven –
han översatte.
2.
Kalla det en särskilt högtidligt lång procession,
när jag åkte tåg från Göteborg till Stockholm och tillbaka
under helgen som du begravdes –
Som processionen runt Katarina kyrka
i den hårda blåsten under påsknatten,
med ett vaxljus i handen
som slocknar om och om igen.
Lika gärna kunde symbolen för att återuppstå
vara att bära ett ägg på en sked med munnen.
*
”Mästare, han luktar redan.”
Så metonymisk är döden. Så fick jag veta:
Ett missat samtal och en bild av ett ljus
på din Facebooksida.
*
Här ser jag faran med självdeifikation:
Den som faller möts av sin spegelbild i vattnet
som rusar för att fånga honom –
Jag var hungrig och ni var hungriga,
Jag var törstig och ni var törstiga,
Jag var hemlös och ni var hemlösa,
Jag var naken och ni var nakna,
Jag var sjuk och ni var sjuka.
Döden dödar all dialog.
Döden dödar all skillnad,
banal som spegelbilden –
Tag mig till dig, så blir jag tagen till dig.
3.
Det som slår ut från mitt huvud
Är det strålar? Som jag förstår det,
mer likt gräs som svetts av solen –
Jag, en gulbrun vippa
som han rullat mellan fingrarna.
Jag vittnar inte, bara krasar.
En smutsvit droppe eld
Ett fett fingeravtryck av ande
på pannan
är allt vi fått behålla.
Hellre blir jag döpt i vatten
Snälla.
info@opulens.se
