LYRIK. I dag publicerar vi dikter av vår medarbetare Bengt Eriksson. Det rör sig om texter med stark närvarokänsla.
Vår medarbetare Bengt Eriksson, som för inte så länge sedan gav ut diktsamlingen ”Fragment och dikter”, håller nu på att sammanställa ännu en diktsamling. ”Jag vill bara leva ett lugnt liv på Storgatan i Vollsjö”, som den ska heta, kommer att innehålla ”Dikter och essäer om resor, platser och ögonblick”.
Innehållsmässigt har texterna en omfattande geografisk spännvidd och stark närvarokänsla. Bengt uppger att det mest kommer att bli långa essädikter/diktessäer (om London, USA, Göteborg, Paris, Reykjavík, Vollsjö och Stockholm). Därtill också några kortare dikter om och från snabbare besök i olika städer och länder.
Nu har vi nöjet att få presentera några av dessa dikter…
CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör
Nederländerna, nånstans
Jag stod på Ebbstranden
och såg från ett land mot ett annat,
dit vi var på väg
African time gäller afrikaner!
Gentlemen i Lagos
(och deras hustrur) har ofta Gula febern,
som finns tillgänglig på både tub och flaska.
På kontorens skrivbord står tre, fyra, fem telefoner
som varken ringer ut eller in,
elektriciteten går oftare än den kommer,
Zombies härjar på gatorna men är förbjudna i kassettstånden
och garaget har hyrts ut, där bor en känd lokal musiker
Gentlemannens i Lagos
bägge bilar står parkerade utanför på gatan,
den ena bilen har nummerskylt med jämn slutsiffra
(för jämna veckodagar)
och den andra har ojämn slutsiffra
(för ojämna dagar)
Gentlemannen
i kostym, slips och välputsade skor
skjutsas in till sitt arbete på myndigheten i centrum på Lagos Island
av sin chaufför i likaså svart men billigare kostym, slips
och nästan lika välputsade skor
genom Lagos bilköer
med maxfart av en meter per tio minuter
de inflyttade flyktingarna från landsbygden bor i tältläger
under broarna, lagar mat på öppen eld och
erbjuder biltvätt på motorvägen för gentlemannens bil
På söndagar arrangeras offentliga avrättningar
på Lagos Bar beach vid Atlantkusten
Som Fela Kuti sjöng:
Gula febern, så bleka dom är!
Gula febern, så bleka ni är!
Gentleman stryper sig själv!
Gentleman svettas och luktar skit!
Jag är ingen gentleman alls!
Strumpor, skor, kalsonger, undertröja, byxor,
skjorta, slips, kavaj, rock och hatt!
Varmt, så varmt! Svettigt, så svettigt!
Original eller kopia, säj mej?
Jag blir aldrig nån gentleman alls!
Jag är och förblir ”Africa Man Original”!
Mi gbo
O sele
Mi gbo dada
Mi ti gbo
Syrien
Vart man än i världen kommer
så finns där en poet
som förklarar världen för en
den yttre som den inre
Jag minns
de berättande poeterna i Damaskus gamla stad
där satt jag med en vattenpipa på cafeet mitt emot
och lyssnade,
förstod dem utan att förstå språket
Det är så det är med poesi:
man förstår utan att förstå
Ohaiku / Tokyo
Tiggare
på gatan i Tokyo
tigger inte
Tonåringar i Tokyo
köper inte sprit
i spritautomater
(för det är förbjudet)
Japaner vet aldrig
vartåt vägen går
och vet dom så går
den åt motsatt håll
En haiku
är inte en annan lik
när man lämnat Japan
Nummer på husen
efter varann på vilken gata
som helst i Tokyo:
17, 35, 2, 67, 24 och 19
Big in Japan =
Big Japan
Sakpoesi från Jerusalems gamla stad
Efter skolan möts de
på hustaken – de judiska,
palestinska och kristna barnen –
och leker en stund
eller bara pratar när de blir lite äldre
innan de fortsätter hem
till sina separata kvarter
Aten
hårda kastvindar från EU
Sapfo fäller syrliga tårar idag
alltid på en måndag
Mytilene, Lesbos
När jag anländer
till vårt möte (något
försenad efter att ha irrat runt-
runt på Mytilenes gator,
smala som gränder, branta som Olympen,
i en redan repad hyrbil)
så står Sapfo
sen typ 2 600 år – ge och ta
något årtionde – och väntar
på sitt eget torg.
Hon ser –
med lika rött läppstift,
den eviga ciggen i mun,
samma korta svarta kjol
och samma röda Converse –
precis ut som jag minns
henne
från förra gången vi sågs
på Café Kapnikarea i Aten:
inte en dag äldre än 19 år
eller 22 då.
Hon tar upp sin gitarr –
en akustisk gitarr?! –
av sköldpaddsskal och låter den
klirra, darra, dirra
när hon börjar sjunga
dessa bekanta ord:
Om ingen vinter fanns
inte heller någon smärta…
info@opulens.se
