“Alla ni gärningsmän” – del 2

ANDRA VÄRLDSKRIGET. Under årets sista veckor publicerar vi den tecknade serien Alla ni gärningsmän av Lejla Zjakić. Serien handlar om partisantjejen Lepa Radić, som stred mot nazisterna i nordvästra Bosnien. Vladan Lausevic har gjort översättningen till svenska. 

“Alla ni gärningsmän”

• Om tillhörighet, mod, identitetskonflikt, makt, nationer, broderskap, enighet och om henne – en hjälte.
  En tecknad serie av Lejla Zjakić, 2020.BOSANSKA KRUPA, BOSNIEN OCH HERCEGOVINA, 202044°53’05.0”N 16°09’18.5”E
  De blodiga åren gav oss liv. En fenix. De matade oss med allt de hade. Bananchoklad, fem cent styck. De två floderna såg alltihop. Alla språk, gudar, exkrementer, och dysfunktionella kroppsdelar. Absurd nationalism. Min stad är en omöjlig utopi, av samma anledningar. Ruiner och förtryckta minnen. De tog god hand om oss, skapade ett tomrum inom oss. Omöjligt att nå eller förstå. Alienerade.Jag känner varje hål i gatan. De krossade fönstren på husen bakom busstationen. Staden vill explodera, den måste släppa loss.

  Du förstår, det får mig att tänka…

  

  … att allt det där är förkroppsligat här.

  Jag passerar den här platsen då och då när jag är hemma. Den ligger precis vid järnvägen. Jag kastar alltid en snabb blick mot de två minnesstenarna, försöker se framför mig vad som hände. Jag föreställer mig det alltid som ganska grått och tyst, vilken på ett sätt är ironiskt. Krupa är mestadels soligt, och krig är vanligtvis högljudda.

  Ett återkommande tillstånd. Krig.

  Två handlingskraftiga kvinnor har blivit dödade här på samma plats under två krig. Den ena, fyra år yngre än vad jag är nu, hängdes för att hon var kommunist. Den andra, fyra år äldre än vad jag är nu, blev skjuten för att hon var muslim.

  Medan endast en blygsam en och en halv meter hög minnessten står rest för din existens, är du livligt närvarande. Staden minns dig, liksom jag. Och det borde alla göra. För du undertryckte inte, du gjorde motstånd.

  I tider då människor drevs av idéer om inbillad gemenskap och ett vansinnigt hat, så gav du hela din existens för frihet och samhörighet. Outtröttligt. Jag kan inte se på dig som en tonåring. Och jag är inte säker på att vi hade kunnat relatera till varandra. Du verkar ha varit någon slags metamänniska, som levde i en ung flickas kropp, med den röda stjärnan som symbol på sitt huvud.

  På minnesstenen: På den här platsen, i februari 1943, med hyllning till Tito och partiet, hängdes folkhjälten Lepa Radić av ockupanter och inhemska förrädare.

  

  Tack för att du visar mig vad det innebär att tro på människor. Det här är för dig.

  JUGOSLAVIEN, APRIL 1941

  SJÄLVSTÄNDIGA STATEN KROATIEN

  (Ockuperad av tyskar och italienare)

  Rutan med Hitler och Pavelić: Den nazistiska regimen krävde att Ustasja (en kroatisk radikalnationalistisk organisation) skulle införa antisemitisk raspolitik, förfölja judar och upprätta olika koncentrationsläger. Pavelić och ustasja-rörelsen accepterade nazisternas begäran.

  – Ante Pavelić, jag förklarar dig och din påhittade stat för mina marionetter.

  – Tillsammans kommer vi att utrota alla som är mindre värda än vi. Serber, judar, och självfallet, alla dem som vågar kalla sig själva för “jugoslaver”.

  Rutan med Lepas farbror: När nazisterna ockuperade Jugoslavien, var Lepa en 15-årig flicka. Redan då läste hon avancerad litteratur och visade ett otroligt engagemang för kommunismen. Hon var involverad i den progressiva arbetarrörelsen och hade stark tro på mänskligheten.

  Rutan med Lepa: Hon hörde om förberedelserna för upproret från sin farbror och hjälpte honom att gömma hans vapen. I juli 1941 eskorterades fyra av hennes familjemedlemmar till upproret. Fadern, farbröderna Vojko och Vladet, och faster Jovanka, en av de första partisaner på berget Kozara. Lepa broderade in en femuddig stjärna på en flagga, för de som stred i den andra Krajinaenheten.