SKILJELINJER. ”Men vad är egentligen liberalkonservatism? Jag har aldrig ens hört begreppet förut.” Jag talade om moderaternas kris med en bekant, som man gör, och hon, som bara är normalt politiskt intresserad, var förvirrad.
KYRKOVALET. ”Svenska kyrkan skilde sig från staten år 2000, blev en fri kyrka. Detta är tydligen något som Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna inte har förstått”, skriver prästen Per Håkansson som kandiderar för Vänstern i Svenska kyrkan i valet på söndag.
TRAGEDI. “Att göra film av något så smärtsamt som ett nära begånget terrordåd eller katastrof kräver sin regissörsmässiga fingertoppskänsla. I värsta fall blir resultatet ett etiskt magplask, men där finns också exempel på respektfull skildrad filmterapi”, skriver Karolina Bergström.
TOMRUM. “Att försöka skapa ett icke, ge form åt mellanrummen i vår mänskliga existens. Tänjer man lite på begreppet kan det bli riktigt elementärt, då det pekar ut ett absolut ingenting och ett absolut allt på samma gång”, skriver Ida Thunström.
KYRKOVALET. ”Det är inte lätt att tala om sig själv som kristen när så många fortfarande upplever kyrkan som patriarkalisk, som organiserar sig hierarkiskt, enbart består av äldre men framförallt är fruktansvärt, fruktansvärt tråkig”, skriver Helena Myrstener.
KULTURDEBATT. För några veckor sedan skrev jag krönikan Pengar och pop med anledning av att Svensk Live och Studiefrämjandet Väst presenterat sin nya rapport Maktens musik – En vitbok om popmusiken och den svenska kulturpolitiken.
EXISTENS. “Vi står i en lång kö och väntar på att få komma fram till den rike mannen, den store guden, det rika företaget, det rika förlaget, det rika riket … Vi svälter. Vi törstar. Vi lämnar in våra livsberättelser och väntar på ett svar som kanske aldrig kommer”, skriver Percival.
ÖVERGREPP. “Jag minns inte varför hon drog undan draperiet till duschen men hon skulle i alla fall se på mig när jag duschade. Hon upptäcker att jag börjat få pubeshår och kräver då att få känna på håret.”
