PLATT. ” Det mest givande understråket i Ingen lever i samma familj är den känsla av skräck som speciellt Martin känner för att bli utesluten ur medelklassens gemenskap på grund av något misstag som pekar på att han inte förstår spelreglerna.” Elisabeth Brännström recenserar Claes De Faires roman.
SEXISM. “Jag ser till och med hur det skrivs att de flesta av oss ska växa upp och sluta gnälla för att vi någon gång blivit tafsade på ute på krogen.” Linda Bönström skriver om kritiken av nätkampanjen #MeToo.
KONSERTUPPLEVELSE. “I mittgången sitter svenska, irländska och finländska flaggor som symboliserar artisternas länder. Anúna är en grupp sångare och sångerskor som använder sina röster till sin fulla potential”, skriver Lena Torquato Lidén om framträdandet av irländska kören Anúna och violinisten Linda Lampenius.
RESERVATIONSLÖST. “I Råa bönor inatt demonstrerar Henrik Jansson en ansenlig berättartalang. Han skapar stämningar som kryper sig på, och verkligen förmår att tränga in i medvetandet. Jag huttrar. Jag känner ofta en lätt melankoli som Henrik Jansson förmedlar mellan raderna”, skriver Crister Enander.
SJÄVSTÄNDIGHET. “Under tre år har den kurdiska minoriteten i Syrien och Irak agerat som världens moraliska föredöme i en ojämn kamp. Nu verkar Sverige och resten av världen återigen vända dem ryggen”, skriver Mats Kejonen.
KONSEKVENT. “Under finissaget som gick under namnet ’Fuck Gentrification’ realiserade Acquaviva en version av Isous femte symfoni. Det punkiga utropet återklingar i den gör-det-självattityd som är såväl Isidore Isous som La Plaque Tournante”, skriver Andreas Engström.
MIGRATION. “Det är nästan lite kusligt att Nilsson och Nyström fick rätt i sina farhågor, men hur det gick till och varför, ska man läsa den här vidsynta boken för att själv fullt ut begripa ─ och verkligen begrunda de nationella och internationella humanitära, politiska och ekonomiska konsekvenserna”, skriver Cecilia Persson.
ROBOTAR. “I den nu aktuella tv-serien Westworld så har robotmotivet både förändrats och fördjupats och i grunden har den mycket gemensamt med både filmen Blade Runner och Kazuo Ishiguros roman Never Let Me Go,” skriver Clemens Altgård om androidernas effekt på popkulturen.
EMANCIPATION. “Detta var före kvinnans emancipation och många litteraturkritiker valde att presentera Gabriela Mistral som en ny version av jungfru Maria, som den goda, obefläckade modern. Det togs ingen hänsyn till att hon själv inte kände igen sig i den bilden”, skriver Pablo Guajardo Garrido och Anna-Karin Gauding.
