LÖFTESRIKT. Torbjörn Elenskys Absolut text är en genialisk bok på sitt sätt, men det geniala som för oss bortom och utanför boxen kan göra texten svår. “Men okej, det här är ändå en bok för unga människor. Ett löfte om att tränga in i nya världar”, skriver Lis Lovén.
MODERNISMEN. Lis Lovén gör en djupt personlig reflektion kring vad det modernistiska inflytandet från Finland kan ha haft för betydelse för svensk kultur. Hennes text är också ett slags bekännelse till det moderna projektets möjligheter.
ESSÄ. ”I dagarna har ju författaren Ida Therén givit röst åt Henry Millers fru June, i boken Att omfamna ett vattenfall. Jag kan förstå om kvinnor vill ge röst åt June. Visst hade mannen Henry en brist i förhållande till den kvinna han ville ha, men han förmådde trots allt låta nederlaget skina igenom”, skriver…
LITTERÄR KANON. “Det är tryggare att luta sig mot författare utanför Sveriges gränser för att hitta litterära förebilder, de säger ju ingenting omedelbart om svenskar”, skriver Christoffer Andersson i debatten om den eventuella svenska litterära kanon. Lis Lovéns krönika som inledde debatten hittas här och de två andra replikerna på debattsidan.
LITTERATUR. “Vad jag är ute efter är att jag tror vi har ett annat slags förhållande till vår kanon”, skriver Lis Lovén i ett förtydligande till Ivo Holmqvist i debatten om den eventuella svenska litterära kanon.
PROSA. Idag presenterar vi en novell av Lis Lovén där hon på ett anakronistiskt, kreativt och humoristiskt vis spinner en textväv kring skalden Gustaf Frödings herrgård.
LITTERATUR. I tisdags skrev Lis Lovén om Sveriges avsaknad av litterär kanon. Nu replikerar Ivo Holmqvist. “England, Tyskland, Spanien och Italien saknar en Selma Lagerlöf, en Strindberg, en Stiernhielm, och – för att ta till de något nyare – en Dagerman, en Kerstin Ekman, en Sven Lindqvist, raden är förstås nära nog oändlig,” skriver han.
KANON. Lis Lovén jämför sina erfarenheter från Storbritannien med upplevelsen av att leva i Sverige, ett land där det verkar saknas en litterär kanon. Varför har vi ingen motsvarighet till Shakespeare?