Noterat: Måste inte sympati till för en biografi?
BIOGRAFI. Det hände (nyss!) att en skald försåtligt framställs som egoistisk, ”viktig” i Jesper Högströms ”Minnet och rädslan: En biografi över Gunnar Ekelöf (Weyler Förlag).
Littestraden: Novell av Martin Söderlind
PROSA. Inför helgen har vi nöjet att publicera en nyskriven novell av Martin Söderlind.
Mest lästa
Duaa Kamel ‒ palestinsk poet med feministisk udd
LYRIK. ”Duaa Kamels dikter griper tag i läsaren, bitska som de är, med en illusionslös humor och feministisk udd,” skriver Erik Bovin som läst den palestinska poetens bok ”Mamma, pappa, igelkott”.
Litterära klassiker: Lars Fredin
LYRIK. ”Lars Fredin leker, förflyttar sig med fjäderlätta rörelser och skapar vid behov egna resonansbottnar – ständigt medveten som han är om den pulserande strömmens riktningsbyten,” skriver Carsten Palmer Schale och uppmärksammar en sorgligt bortglömd poet, i vår serie Litterära klassiker.
Kangas klanger: Brittisk reggae och dub ‒ Mot Sherwoodskogen!
REGGAE. Mot Sherwood-skogen! Med brittisk reggae och dub. I lasset återfinns dottern till Sex Pistols-trummisen Paul Cook, en Spacemen 3-överlevare, kvinnor från jordens alla länder – och häxmästaren Lee ”Scratch” Perry.
Anna Hallberg bjuder på en koreograferad orddans
LYRIK. Tomas Johansson har med stor behållning last Anna Hallbergs senaste diktsamling Yra, vakna! “Det är nog också så Anna Hallbergs bok kan läsas; med hela kroppen – som en koreograferad orddans mellan elskåpen,” skriver han.
Bengt Jahnsson-Wennberg ger prov på sällsynt förmåga i fängslande roman
PROSA. ”Bengt Jahnsson-Wennberg har en sällsynt förmåga att iaktta bärande enskildheter, att skruva på dramaturgin och ge goda vibrationer vid läsningen,” skriver Bo Bjelvehammar som läst romanen ”Vad är klockan, egentligen?”.
W G Sebald ‒ en trollcirkel av skönhet och melankoli
PROSAKONST. ”W G Sebalds prosa har en alldeles speciell böljande estetisk kvalitet som omedelbart drar in läsaren i ett slags trollcirkel av skönhet och melankoli,” skriver Elisabeth Brännström.
Noterat: Hur vore det om SVT skulle satsa på kvalitet igen?
KVALITET. Stjärnorna på slottet, alltså! Ännu ett exempel på den mjukare mer smygande spenatshots-fascismen. ”Starka kvinnor”, ”magiska levnadsöden” och ”nu orkar inte tittaren med samma kameravinkel längre”…
