DÖDSBUD. “Vi var förtrogna vänner. Den sortens vänner som talade om livet i korta sentenser och långa klargöranden. Vänner på jakt efter sententia ─ meningen med våra liv. ‘Ack om du vore här’”. Cecilia Persson skriver brev till en vän.
Litteratur.Pablo Guajardo Garrido och Anna-Karin Gauding.
EMANCIPATION. “Detta var före kvinnans emancipation och många litteraturkritiker valde att presentera Gabriela Mistral som en ny version av jungfru Maria, som den goda, obefläckade modern. Det togs ingen hänsyn till att hon själv inte kände igen sig i den bilden”, skriver Pablo Guajardo Garrido och Anna-Karin Gauding.
SYSTEMDIKT. “Systemdiktningen motar bort ett känslomässigt inferno. Rosariets vita och röda rosor besvärjer dödens destruktion i strof efter strof och mynnar ut i Olga Ravns kontemplativa och upproriska känntänkande,” skriver Cecilia Persson om diktverket Den vita rosen.
NYÖVERSATT. “Med sina dikter ville han också lägga grunden till en ny humanism i Spanien i protest mot Francoregimens barbari. Här finns både liv och skönhet, detaljrikedom och skärpa”. Thomas Almqvist har läst och översatt några av José Agustín Goytisolos dikter.
FARSOTEN. Nazismen och Förintelsen har fascinerat mig sedan jag var barn. Ändå hade jag svårt att ta in att jag stod framför en livs levande nationalsocialist i somras. Det kändes overkligt.
SPANING. “Garth Risk Hallberg jämför Knausgård med en amerikansk bjässe: ‘He is, like Whitman, a farsighted rather than nearsighted visionary.’ Det är kanske att ta i, men uppskattningen är genomgående i artikeln”, skriver Ivo Holmqvist.
FEMINISM. “Med sitt författarskap vill Solnit bidra till ett vidare grepp kring mekanismerna bakom misogyni, förtryck och kvinnovåld, vilka sediment dessa vilar på genom människans historia ända tillbaka till jägare/samlarsamhällena, och agensen som förenar vår tids kvinnoförakt, trakasserier, näthat, våldtäkter och mord”, skriver Helena Lie om Rebecca Solnits nya essäsamling.
KLIMATFÖRÄNDRINGARNA. ”Jag har slutat på Vattenfall, så jag kan tala fritt nu. Och jag måste bara tacka er. Fortsätt att protestera.” Samuel Jarrick skriver om ett oväntat möte, de nu aktuella orkanerna, samt vårt behov av olydnad mot samhällssystemet.