531 resultat hittades.
ANTIPOET. “Om sin likvaka instruerade han före sin bortgång att han ville ha med sig sina fotbollsskor, sin blommiga potta, sina solglasögon och bibeln. Aldrig svarslös, in i det sista respektlös och ironisk”. Anna-Karin Gauding om den chilenske poeten Nicanor Parra.
MÄNSKLIGT. “Jag är en annan nu är till synes konstlös och bedrägligt enkel; scenografin och musikinslagen är suggestiva; projektioner signerade Helene Berg associerar till rymd och ett hinsides rike bortom döden, det är elegant och effektivt”. Lena S. Karlsson recenserar Björn Runges uppsättning.
VISIONÄR. “Jag kommer sörja hennes varma respekt inför människans frihetslängtan och drömmar om en bättre tillvaro. Vem skildrar sådana tvetydiga utopier?” undrar Hampus Byström med anledning av författaren Ursula Le Guins bortgång i förra veckan.
LIVSHISTORIA. “Språket är i sin skenbara enkelhet så personligt närvarande, i de avskalade beskrivningarna, att några få koncentrerade meningar säger mer än den samlade Förintelseforskningen”. Cecilia Persson recenserar Marceline Loridan-Ivens memoar.
PSYKISK OHÄLSA. The Cranberries Zombie är en av få låtar jag kan utantill. Liksom Cures Pictures of you och Eva Dahlgrens Räds ej natten. Jag är kass på att memorera.
ÖVERSÄTTNING. “På ett kafé på Kaptensgatan pratade vi om livet, men också om döden. Och han gav mig sin senaste bok Odöd som jag lovade att översätta till spanska”, skriver Omar Pérez Santiago.
REMAKE. För många svenskar förkroppsligar tjuren Ferdinand julens fredsbudskap lika mycket som Jesusbarnet i krubban. Nu, 79 år efter den välbekanta Walt Disney-versionen, har det släppts en ny tecknad film om den blomälskande tjuren här i USA och som har svensk premiär imorgon fredag.
EXISTENTIELLT. “På scenen, samlade på ett chartermål någonstans söderut, har samlats ett antal människor i hög ålder, som här för sig själva och för varandra biktar sina känslor inför den förestående döden”. Björn Gustavsson om Vintermusik.
FULAVTAL. “I mediebranschen försvinner regleringen i upphovsrättslagen genom att stora förlag som Bonnier, Aller och Egmont skickar ut ensidigt dikterade avtal. De som inte skriver på får inte arbeta för förlagen mer”, skriver Åsa Ohlsson.
