CENTRALEN. ”I Stockholm är det mycket synligt och på senare tid har splittringen ökat.” Lars Thulin skriver om de ökande sociala klyftorna i landet utifrån en plats de flesta av oss någon gång varit på, huvudstadens centralstation.
ROMAN. Irene Solàs ”Jag sjunger och bergen dansar” är en roman som får en att tro på, berättandets helande kraft, menar Erik Bovin.
FILM. Tidigare denna månad har Ingela Brovik rapporterat i Opulens från Göteborgs filmfestival 2024. Här redogör Lena Torquato Lidén för sina filmupplevelser under årets festival.
ESSÄ. “Deras tassavtryck finns kvar på hela vårt varande. Vi rör oss långsamt i rummet, aktar oss för att gasta, lämnar sovrumsdörren på glänt och stänger alltid toalocket.” Gunnlaugur Magnússon skriver om ett liv med, och utan, katt.
KONSTENS ROLL. ”Politiskt intressant konst kräver att det finns möjlighet till en serös diskussion som faktiskt kan lösa något,” menar Ida Thunström, som reflekterar över konstens betydelse i en mörk tid.
VISITATIONSZONER. Det mest svenskt medelklassigt slätstrukna trevliga i min kulturbok är bussresor runt i småländska Glasriket. En dag läser jag i kapp en bibba smått gulnade dagstidningar på kvarterets bokcafé och är väl den sista personen i Sverige att få veta att glasbruk används som täckmantel för knarkhandel.
FÖRINTELSEFILM. ”Förmodligen kommer ’The Zone of Interest’ framöver att ses som en av de allra viktigaste, och tyngsta, Förintelsefilmerna,” skriver Charlotte Wiberg.
DEBUTROMAN. Bo Bjelvehammar har med stor behållning läst Lisa Ridzéns debutroman ”Tranorna flyger söderut”. Han konstaterar att hennes porträtt av huvudpersonen är fullt av värme och innerlig ömsinthet.
ROCK, POP & DUB. Lana Del Reys irländska favorit. Hajpade brittiska The Last Dinner Party. Dinosaurien J Mascis solo. Legendaren Lee “Scratch” Perrys sista inspelning. Kangas klanger kollar in spännande nya album.
