HÖGERPROPAGANDA. Då och då läser jag samtida svenska högerextrema tänkare och opinionsbildare. Jag besöker deras medier och försöker förstå hur de konstruerar sina budskap och kamouflerar sina hatiska idéer. Hur fungerar egentligen deras propaganda?
KLASSKILDRING. “Johansson har en osviklig blick för de mindre kuggarna vilkas funktion tycks vara att driva runt det större kugghjulet, oavsett om det sker i en framtidsstad eller i en kunskapsstad.” Kristian Lundberg om Henrik Johanssons roman Raya.
KONSPIRATIONER. Hanif Balis ryktbara Twitterpublicering är bara den senaste yttringen av en etablissemangsfientlig tendens. Det öppna samhället är hotat inifrån av populism och nationalism, skriver Sofia Nerbrand.
POLITIK. “Man vet att det är valrörelse i ett land när skillnaderna i omfördelningspolitiska ambitioner mellan huvudalternativen är försumbar och utspelen om identitet, kultur och värderingar duggar tätt”, skriver Nathan Hamelberg apropå de röster som tillåts ta plats.
ÖVERLEVNAD. Kan kampen om framtidsfantasin vara konstens angelägenhet? David Zimmerman om den mänskliga och konstnärliga beredskapen för den annalkande katastrofen.
DEMOKRATI. En uppriktig krigsförklaring mot våldet och en kärleksförklaring för freden. Carolina Thelin läser Stina Oscarsons Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?.
FRAMTIDSOPTIMISM. Påpekar man att världen har blivit mycket bättre så framstår man som naiv och lättviktig och sannerligen inte som någon seriös intellektuell. En sådan ska väl peka på orättvisor och problem, våga sig på de svåra frågorna och stå på de svagas sida?