PROSA. ”Bengt Jahnsson-Wennberg har en sällsynt förmåga att iaktta bärande enskildheter, att skruva på dramaturgin och ge goda vibrationer vid läsningen,” skriver Bo Bjelvehammar som läst romanen ”Vad är klockan, egentligen?”.
PROSAKONST. ”W G Sebalds prosa har en alldeles speciell böljande estetisk kvalitet som omedelbart drar in läsaren i ett slags trollcirkel av skönhet och melankoli,” skriver Elisabeth Brännström.
KVALITET. Stjärnorna på slottet, alltså! Ännu ett exempel på den mjukare mer smygande spenatshots-fascismen. ”Starka kvinnor”, ”magiska levnadsöden” och ”nu orkar inte tittaren med samma kameravinkel längre”…
OPULENS. Vi fortsätter som vanligt efter nyårshelgen. Samtidigt vill vi passa på att tacka alla trogna läsare och medarbetare för att ni varit med oss under 2023. Och därtill önska er alla ett Gott Nytt År!
KAFFE PÅ SPRÅNG. Första gången takeaway coffee i brun pappmugg serverades var vid Brooklynbrons öppnande. Manhattan hade slutat vara en rökig industristad och gått mot ett slags administrativt centrum, kontorister och bokhållare utgjorde ett slags nytt manschettproletariat i samma anda som Nikolaj Gogols Akakij Akakijevitj.
DOKUMENTÄRFILM. Trots viss skepsis kapitulerar Charlotte Wiberg till slut inför två aktuella självbiografiska dokumentärfilmer. Det är filmer som handlar om sexuella övergrepp i det förflutna och där kameran blir ett verktyg för traumabehandling.
ESSÄISTIK. ”Litteraturprofessorn Holms lärdom både vad gäller litteraturen och litteraturvetenskapen framträder tydligt, men på det där behagliga sättet som utmärker god essäkonst,” skriver Anna Remmets, som läst ”Mnemosyne: Nio essäer om skapande” av Birgitta Holm.
JULSKIVOR. Julen förenar den klassiska Wilmer X-sättningen. På tre olika håll förvisso, men ändå. Kangas klanger rockar runt granen och gråter i julölen, men försöker ändå bete sig som folk.
HELGERNA. Till skillnad från tidigare år håller vi inte stängt över jul och nyår. Ni kommer fortsatt att få ta del av intressanta inlägg under de stundande helgerna. God jul!
