Outsiderskap, lidande och tillvarons skevhet
UTSTÄLLNING. “För mig är Sofie Arfwidsons måleri, hur man än vänder på det och vilka referenser man än svävar ut i, tämligen tyskt i anden.” Jesper Nordström ser en utställning i Dalby kyrkas krypta.
Lågmäld och undflyende
MODERNISM. Pierre Reverdys diktsamling Skifferplattorna på taket har kommit i svensk översättning efter hundra år. Jesper Nordström har läst.
En anakronistisk hermelin
KRIG & KLASS. Jesper Nordström recenserar Joseph Roths klassiker Radetzkymarschen, som nyligen kommit i svensk nyutgåva.
Politisk eklektisk
CIVILISATIONSKRITIK. “I sin blandning av smuts, snusk, romantik och teori är Stasiuks Östern en slags roadmoviens Gilles Deleuze, också genom att han skapar betydelsemättade nyord. Som skildring av Östeuropas industri är ordet ”elektrodoft” mästerligt”. Jesper Nordström recenserar Andrzej Stasiuks Östern.
En trevande symfoni
EPISODROMAN. “Med en vag handling kring Friedrich Kargan, en liminal filur som varken är borgare eller revolutionär, varken praktiker eller skrivbordsteoretiker, får vi en träffande rundmålning av den mentala myllan strax innan och under första världskriget”. Jesper Nordström om Den stumme profeten.
Stigmatiserad och förknippad med det heroiska
LÅNGDIKT. “Hon var ett med sin modernism långt ifrån det programmatiska och platt politiskt som var idealet i den kommunistiska regimen, och först efter Stalins död ‘återupptäcktes’ hon när den censoriska tvångströjan knöts upp något.” Jesper Nordström skriver om Marina Tsvetajevas Slutdikt.
1920-talets kulturkvinnor från ett nytt perspektiv
RECENSION. Jesper Nordström recenserar Ingrid Svenssons Ett magiskt rum – Salonger i 1920-talets Paris.
Melankoli över att vara del i något större
POESI. “Det slås in spik, det flyttas möbler, det vandras, en fisk fångas. Qiao verkar helt enkelt försöka gestalta sysslolöshetens stress i poetisk form.” Jesper Nordström har läst Andra säsongens grödor på flaska av den kinesiska poeten Qiao.
Träigt men relevant för vår samtid
OROSTIDER. “Som exposé över en dynamisk tid är det läsvärt men just på grund av bredden brister det något i skärpa och det bränner sällan till”, skriver Jesper Nordström om Theodor Fontanes Stechlin.