Starkt lysande poesi av Jörgen Lind
LYRIK: “Jag har alltså hållit Lind som en av de starkast klart lysande samtidspoeterna och ‘Reservatet’ förstärker det intrycket,” skriver Cecila Persson om den nu aktuella boken av Jörgen Lind.
I konsten kan allvar och lek samexistera
KULTURDISKUSSION. Det positiva mottagandet av filmen “Vernissage hos Gud” blottar en större öppenhet för flum och lek i samtiden. Förhoppningsvis kan det bryta upp motsatsförhållandet mellan medieformer som vissa kulturskribenter tycks vilja upprätthålla, skriver Emil Zawadski.
Mest lästa
Helgessän: Tänk om Strindberg hade blivit läkare
NATURVETENSKAP. Det är inte så allmänt känt att August Strindberg studerade medicin och att han därtill av orättvisa skäl kuggades i kemi. Johan Frostegård har skrivit en fascinerande text om Strindbergs intresse för naturvenskap och hur omständigheterna formade hans öde.
Littestraden: ”Vintersvit”
LYRIK. Nu återkommer poeten Eva Gafvelin Ramberg i Opulens med en vintersvit som avslutas med vårdagjämning och en revansch för maskarna och lökarna.
Mångfasetterad roman om berättelser som möts
ROMAN. Gregor Flakierski har läst Gurnahs roman “Vid havet” och imponeras av Nobelpristagarens litterära förmåga, insiktsfulla och luttrade levnadsvisdom, och förståelse av den mänskliga existensens komplexitet.
Hamori: “Vikten av att odla”
ODLINGSTIPS. Katrine Hamori sjunger odlingens lov och tipsar också om hur den som inte har någon trädgård ändå kan odla.
Rollspel får nytt liv på bioduken
ROLLSPEL. Den av många efterlängtade filmen Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves har anlänt nu i slutet av mars. Hailey Ngo har sett den och tycker att John Francis Daley och Jonathan Goldstein har gjort ett bra jobb med att fånga essensen från rollspelet.
Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Den samtida polisromanens främsta författare
KRIMI. Bengt Eriksson hyllar Michael Connelly som mästaren när det gäller polisromaner, men ger oss också, i vanlig ordning, några deckartips.
Gussy: “Jag kan sakna att längta”
MUSIK & MÄNNISKOR. Gussy Löwenhielm blickar tillbaka på sin barndom i 80-talets Sverige och skriver om hur en grå vardag kunde lysas upp av något sådant som en låt med Dire Straits.
