ORO. Att antalet multimiljardärer har exploderat i världen under de senaste decennierna är tydligt. Lika tydligt djupnar klyftorna på många håll, vilket skapar grogrund för social och politisk oro, skriver Erik Cardelús.
Något är det med dagens multimiljardärer och narrativen som vävs kring dem. Något som fascinerar, förför och förfärar. Lyxbilar, lyxvåningar och lyxyachter, tillhörigheter som sällan hinner användas, men ändå finns där. Fjäsket från omgivningen, ryggdunkarna, hyenorna och strebrarna som till varje pris ska frottera sig med dessa penningstinna alfahannar.
På SVT-play ligger just nu Exit, serien om en handfull norska börsvalpars liv och leverne, en berättelse byggd på intervjuer inifrån. Svindlande börsklipp, vilda kokainfester och tillfälliga köpeligg med unga tjejer. Allt har ett pris, men inget har ett värde, för att låna ord av Oscar Wilde.
På HBO går den omtalade serien Succession, vävd kring den fiktive mediemogulen Logan Roy och hans rovgiriga omgivning. Fjäsk och fulspel i osalig blandning. Vill man ha mer, finns hemvävd reality i boken Sveriges nya miljardärer, skriven av journalisterna Jon Mauno Pettersson & Erik Wisterberg.
Här är det dagens svenska tech-miljardärer som frontar. Entreprenörerna bakom succéer som Klarna, Spotify och Izettle, tech-företagen som trendar i den nya ekonomin och i den korporativa mytbildningsfabriken.
Vi möter entreprenören bakom ett ledande bettingbolag, en tokrik ung man som lever på Solkusten tillsammans med familjen, 15 lyxbilar plus en lyxyacht som kostar miljoner att äga. Eller en miljon i veckan att hyra, vilket också görs av fotbollsmiljardären Cristiano Ronaldo som kan steka sitt sexpack på akterdäck, alltmedan paparazzifotografer och klickjournalister går i fetspinn. Enorma pengar har denna bettingentreprenör gjort, tillgångar som flyttats från förlorare till vinnare. Inte sällan med katastrofala följder för den som fallit. Men losers är inget som får plats här. Frågan om vad som händer med dem som stortorskar på spel känns främmande för bettingmiljardären. Han fokuserar på livsglädjen, inget annat brus.
Många skrivtecken ägnas Klarna, med dess kontroversielle och mytomspunne vd Sebastian Siemiatkowski. Från kärv invandrarbakgrund tog han sig till toppen. En fräsig framgångssaga som passar idag då problemen i utanförskapsområdena skenar. Siemiatkowski beskrivs som ett passionerat entreprenörsgeni: karismatisk, stenhårt arbetande och med enorma krav på sin omgivning. Ännu ett galet manligt geni, alltså. Ibland kokar det över för Siemiatkowski och vredesutbrott går ut över omgivningen. För toleransen för ”gråsvensk medelmåttighet” är låg, enligt honom själv. Här ekar den mytologiserade Steve Jobs svajiga humör. Även Musk, Gates och Jeff Bezos är jättar i miljardärernas mytiska universum.
För en icke-miljardär är det stundtals intressant läsning, även om de anglifierade flosklerna och finanstugget stundtals stör läsningen. Bäst blir det när framställningen backas upp av siffror och mer kritisk analys, när idolporträtten serveras al dente. För många av företagen och förmögenheterna närs av kapital som skvalpar omkring i skatteparadis, trots allt dekorativt snack om socialt ansvar och samhällsnytta. Sannolikt uppfattas skattsedeln som gråsvensk. Bättre då med välgörenhet, att ge med stora gester och inför beundrande blickar.
I branschens topp finns också fler Johan och Henrik än kvinnor. Detta trots allt fagert snack om offensivt jämställdhetsarbete. Dessutom är de flesta unga högutbildade svenskar idag kvinnor. Så varför denna snoppdominans? Kanske handlar det om spegelneuroner, att de tunga riskkapitalgubbarna gärna vill spegla sina egon i yngre versioner av sig själv. Att människan är ett flockdjur som gärna väljer egennyttiga och bekväma lösningar är inget nytt. Inget som man kräver neurovetenskaplig forskarkarriär på KI för att fatta.
Som hetast och hippast framstår Spotify. Ljuset riktas mot vd:n Daniel Ek, ännu en framgångssaga skräddarsydd för dagens segregerade och hårdnande samhällsklimat. Killen som fixade det, mot alla odds. Han växte upp i den problemtyngda och punkhistoriska Stockholmsförorten Rågsved. Lite air av rockrebell, fast i uppdaterad och marknadsmässig version, såklart.
Klinka på gitarren, koda och göra business kunde i alla fall Ek och resten är digitaliserad musikhistoria. Även Eks businesspartner Martin Lorentzon kommer från oglamorös, men entreprenöriell miljö, närmare bestämt Gnosjö i Småland. En Thåström möter en Kamprad, liksom. Tillsammans tog de musiken upp ur piratträsket och skapade lönsamhetsmodeller, åtminstone för vissa. Mest för de stora skivbolagen och stjärnartisterna; dem på toppen och med agendan i egen hand. I boken berättas om musikskapare i Daniel Eks Rågsved, unga artister som vänder de stora streamingstjänsterna ryggen, eftersom dessa ger så lite tillbaka.
Även tech-företagen och den nya gig- och tjänstekonomin tas upp. Alla dessa oräkneliga cykelbud som trampar runt med läckra krogmåltider på ryggen i innerstaden. De som sällan sitter själva på lyxkrogarna eller bor i innerstaden. Bra eller dåligt? Det skapas arbetstillfällen och öppnas dörrar till arbetsmarknaden för svaga grupper, menar vissa. Andra talar om exploatering – att ett nytt herre-och tjänstefolks-samhälle växer fram, fast med annan retorik än tidigare.
Att antalet multimiljardärer har exploderat i världen under de senaste decennierna är tydligt. Lika tydligt djupnar klyftorna på många håll, vilket skapar grogrund för social och politisk oro. Med lite glad och god inställning kan man säga att det inte hänger ihop, att kakan blir större för alla och vi måste glädjas åt tillväxten och arbetstillfällen som skapas. Inte deppa och vara avundsjuka.
I boken betonas att många av tech-entreprenörerna är self-made och att de vill ge tillbaka till samhället, inte bara ”bo i palats och spela golf.” Trots det bor förvånansvärt många i Djursholm och backas upp av en inavlad finanselit. Mycket av inkomsterna tycks också hamna på anonyma bankkonton i Gibraltar snarare än i barnomsorgen i Gislaved. För trixande och fixande banker råder det ingen brist på idag, varken på hemmaplan eller annorstädes. Och kapitalskatterna är rekordlåga. Annars kan man alltid hyra ut sin yacht till Cristiano Ronaldo – ännu en gång. Han som en gång kontrade på kritik med att alla bara var avundsjuka på att han var så rik och snygg.
info@opulens.se
