Vill regeringen ha tillbaka svenska barnhem?

PERSONLIG ASSISTANS. Det går bra för landet Sverige. Högkonjunkturen ger ringar på vattnet och finansminister Magdalena Andersson pratar om hur svensk ekonomi blomstrar. Konjunkturuppgången i Sverige borde komma alla människor till godo, kan man tycka. Därför är det obegripligt varför man sparar in på de allra mest utsatta i vårt samhälle.

För samtidigt som den svenska ekonomin blomstrar väljer den socialdemokratiska regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att spara in på den personliga assistansen. Motiveringen till uppdragen sägs handla om kostnader. Timmarna i assistansersättningen har på tio år ökat från i genomsnitt 101 timmar per person och vecka till 127 timmar. Vilka kostnader menar de?

Socialdemokraterna satt vid makten förra gången det begav sig, även om alla partier var med på den lagstiftningen. Detta skedde på 30- och 40 talen i vårt land. Lagarna skapades för att komma åt “problemet” som då var “tattare” (resandefolket), psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer med fysisk funktionsnedsättning och då i synnerhet kvinnor. Samhället försökte gömma undan och utrota dem, de dög inte som människor.

Socialminister Åsa Regnér har sagt att neddragningarna endast ska drabba företag och fuskare eftersom ökningarna, som är marginell, beror på dessa. Okunskapen är stor, det är Försäkringskassan som beslutar om behovet och antal timmar, inte privatpersoner eller företag. De enda personer som drabbas är de behövande barnen. Det är flera hundra barn som nekas assistans samtidigt som vårdtiden på sjukhusen ökar då de inte kan skickas hem för vårdbehovet är för stort och diagnoserna för svåra.

Gårdagens omhändertagande upprepar sig i modern tappning med våra assistansbehövande barn. Även om det idag inte handlar om en medveten utrotning så är det illa nog att få sitt livsutrymme inskränkt. Det gemensamma, förutom delar av behandlingen, är att det i hög utsträckning drabbar barnen. Alla vet att staten gjorde fel då, men för att inte upprepa sina misstag måste staten erkänna att det har skett och inte låta solglasögonen ta bort insikten om det som skett.

Över 1 000 personer kommer att ha förlorat en för dem livsavgörande assistans och prognosen visar att man i slutet av 2017 kommer ha sparat tre miljarder kronor. Det är en känslolös politik som sliter isär familjer, smular sönder tryggheten och tar bort friheten. Det här handlar om riktiga levande människor och inte diagram på ett papper.

Nu kallar till och med Försäkringskassan själva på uppmärksamheten i ett brev till regeringen. De signalerar om att cirka 6 000 personer som har personlig assistans kan förlora stödtimmar efter en ny dom från i somras. Myndigheten rubricerar att domen får ”oöverskådliga konsekvenser för stat, kommun och enskilda”. Det är ytterst allvarligt när den myndighet som arbetar med ärendena beskriver en situation på det sättet.

Fram till och med 90-talet byggde man barnhem i Sverige. Barnhemmen var framtiden för många av de utsatta barnen fram till dess att LSS- och assistansreformen genomfördes. Men nu är vi på god väg tillbaka dit, till tiden då man byggde barnhem. Historien upprepar sig.

Många nekas idag assistans som tidigare haft rätt till den och samtidigt är det hopplöst att få assistans beviljad för dem som är förstagångare. Enligt Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar får bara drygt en av tio ett positivt svar på sin ansökan till Försäkringskassan. Nästan nio av tio får avslag och många av dessa är barn. Avslag som drabbar familjerna. Regeringen har också tillsatt en utredning vars uppdrag är att ytterligare skärpa lagstiftningen och tolkningen av behovet av assistans. Nu ska det sparas på de allra svagaste. LSS-lagstiftningen är en reform som förpassade barnhemmen till historien. Vill Åsa Regnér bli ministern som tvingar kommunerna att återinföra dem?

Barnkonventionen ska vara norm i Sverige idag låt oss visa det. 30- och 40 talen är en skamfläck i vår historia. Gör upp med den och låt oss inte upprepa misstagen i statens namn en gång till.