Vi kan inte ringa banken för att rädda klimatet

NYCKELROLL. Anders Borg skrev en gång att vi kunder borde ringa banken för att sätta press på dom att bidra till att lösa samhällsproblem. Men vilket knappval finns för skavande frågor om klimatet? Erik Cardelús om bankernas nyckelroll när det gäller att leda investeringar åt rätt håll med tanke på miljön och klimatkrisen.

Det blir sen kväll med intervjuprogrammet Min sanning. Gäst är Anders Borg, mannen som tillsammans med Fredrik Reinfeldt drev fram Nya Moderaterna och framgångsrikt breddade den moderata väljarbasen.

I programmet varvas studioprat med tillbakablickande klipp, en spaning efter den politiska tid som flytt. Först visas de ungdomligt stormiga libertarianska åren, tiden då Borg och andra frifräsande ungmoderater menade att Politiken skulle låta Marknaden vara ifred. Sedan, i ett annat klipp, möter vi en mognare Borg, i en stilig kostym på ett departement då han hävdar att politiken måste sträva efter att skapa ett gott liv för alla.

Mest sitter han i studion, i marinblå kostym, uppknäppt skjorta och kortklippt grånat hår. Hästsvansen är sedan länge borta, men kvar finns John-Lennon-glasögonen och ringen i örat. Attiraljerna som utmärkte Anders Borg, som positionerade honom bortom knytblusarna och de välkammade frisyrerna ute i Danderyd, partiets högborg.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Allt är välgjort och respektfullt. Anna Hedenmo ställer relevanta frågor och får relevanta, men sällan så överraskande svar. Privatlivet — med skilsmässa, personliga kriser och annat — undviks.

Borgs popularitet tas upp, både nationellt och internationellt, att Financial Times utnämnde honom till bästa finansminister i Europa 2011.

Avslutningsvis berättar Borg om sin kristna tro.

Där någonstans dyker ett minne upp: Borgs utspel om att vi borde ringa upp vår bank. (Expressen 21/12-11). Inte för att småprata, utan för att tala allvar och låta banken förklara sig. Ämnet — i dåtidens bittra kölvatten av finanskrisen — var bolåneräntan, att differensen mellan styrränta och bolån var ”oacceptabel.” Genom samtalet skulle banken ”få det svettigt” och tänka om.

Nu, över halvdussinet år senare, var står vi idag? Går det att prata allvar med banken om saker som skaver, även om sådant som inte är strictly business eller ekonomiskt korrekt?

Exempelvis att några väl ansedda nordiska storbanker medverkat till att privatpersoner och bolag lyckats gömma undan mångmiljardbelopp i skatteflykt, pengar som mer än väl behövs för att täta hål i välfärden, vilket tydligt visats i en genomgång på SVT Nyheter (19/10-18). Pengar som gått till redan svindlande rika och som flyter runt i fulspekulationernas globala träsk.

Eller kanske ska det pratas om det mest svidande — klimatet? Avstamp kan tas i en nyutkommen akademisk artikel Finance and the Earth system — Exploring the links between financial actors and non-linear changes in the climate system (2018). I artikeln, författad av ett antal framstående forskare på Stockholm Resilience Center, menar man att våra banker och pensionfonder har en nyckelroll när det gäller att leda investeringar åt rätt håll, bort från det klimatförstörande, mot det klimatvänliga. Eller för att gå direkt till källan: ”Som vi ser det finns det stora möjligheter för svenska banker och pensionsfonder att tillsammans ta sig an denna utmaning genom att utveckla nya metoder för att se över sitt aktieinnehav, strategier för påverkan i företag som är förknippade med aktiviteter som påverkar klimatstabilitet, och utveckla nya finansiella produkter som har den här typen av tröskelfenomen i fokus.”

Många menar att det gullas med och önsketänks mycket om Marknaden. Att klimatet aldrig ryms i kvartalsrapporterna och därför inte spelar någon större roll — långsiktigt. Och det är just långsiktig hållbarhet som skulle kunna rädda jorden, inte snabba och hänsynslösa vinster. Att Homo Economicus sedan struntar i det som inte gynnar honom och hans närmaste polare är ännu en trist sak.

Andra menar att Marknaden kan göra sitt bara politikerna slutar att käbbla och sabba spelplanen. Att Marknaden kan driva på smarta teknologiska lösningar — alltifrån nedpumpning av fossila utsläpp i marken till elbilar.

Själv fastnar jag i tankar på det där telefonsamtalet till banken. Jag tänker att om Greta Thunberg kan sitta i snålblåsten utanför Riksdagen, kanske ett samtal till banken inte är så svårt. Men vilket knappval finns för skavande frågor om klimatet? Hur länge kommer jag att få vänta innan någon röst svarar? Och slutligen — hur många ärliga respektive PR-fluffiga fraser kommer jag att få höra?