RÄTTVISA. “Kanske dags för samhället att demonstrera verkligt hårda tag och med handling kommunicera vilka anledningar som är okej respektive inte alls okej att döda andra för? Nya tider kan kräva gamla lösningar”, skriver Daniel Lampinen.
Faktumet att Sverige på sjuttiotalet kände ett behov av att skriva in orden “dödsstraff får inte förekomma” i grundlagen regeringsformen, är något som man kan använda till att förklara frågan inrikespolitiskt död.
Tarrant County i den amerikanska delstaten Texas har däremot schemalagt att avrätta en man nu i mars – för övrigt samtidigt som (den inte helt medeltida) festivalen South by Southwest pågår i delstaten. Han bröt sig in i en bostad och mördade två vuxna och ett barn, enligt sidan Death Row Information.
Efter ett 10-tal där ideologiskt nedblodade massmord blev vardagsmat även i Europa, skadar det inte att fundera på om samhället kan göra mer för att förhindra det. Men ovan citerade fras kan ju fortfarande läsas i en grundlag, så ett ifrågasättande av denna dogm blir snarare något kulturradikalt som kan höra hemma i den här delen av publikationen.
En rasistisk terrorist skjuter avsiktligen ihjäl 77 människor, för att sprida ett politiskt budskap, men terroristen ska hållas vid liv? En fundamentalistisk terrorist kör avsiktligen ihjäl fem människor, för att sprida ett religiöst budskap, men terroristen ska hållas vid liv? För att våra svenska och europeiska ledare beskrivit det som en självklarhet? Och trots att gärningsmännen kanske inte ens genomfört dåden om de visste att det även hade betytt deras egen död?
Jag skriver detta i egenskap av någon som folk får “Breivik-vibbar” av. Både på grund av yttre faktorer och ideologiska likheter. Och i egenskap av någon som på ett lite väl ansvarslöst sätt inte haft något emot att dra eventuell uppmärksamhetsmässig nytta av den chockfaktor som detta innebär. Vilket dock är möjligt att göra när omgivningen har svårt att skilja på fredliga och våldsamma fascister.
En terrorist är en terrorist, oavsett vad. Att någon, till exempel på grund av polarisering, vill hävda annorlunda, är noterbart.
Den norske massmördaren, som för övrigt föddes samma år (1979) som Norge avskaffade dödsstraffet, lever, och klagar på förhållandena i fängelset. Den mer än ett decennium yngre oceaniske terroristen, som sommaren 2019 livesände sitt massmord på Facebook, lever, och ska i sommar upp i rätten i Nya Zeeland, som avskaffade dödsstraffet något år innan han föddes. Den ännu yngre västsvenske skolmassmördaren, som 2015 valde att genomföra sitt terrordåd i Star Wars-utstyrsel, dödades av säkerhetsskäl av polis.
Kanske dags för samhället att demonstrera verkligt hårda tag och med handling kommunicera vilka anledningar som är okej respektive inte alls okej att döda andra för? Nya tider kan kräva gamla lösningar. Ett återinförande av öga för öga, tand för tand, eller hur man nu vill “paketera” det, skulle bli viralt och nå fram till potentiella framtida terroristers digitala nätbubblor.
Laglöshet kan sprida ännu mer laglöshet, medan ytterligare en form av statligt sanktionerat dödande inte nödvändigtvis kommer trigga barbarism.
I närheten av Nya Zeeland, ligger det ur vissa aspekter moderna och mångetniska Singapore. Att till exempel den stadsstaten avrättar folk, betyder inte nödvändigtvis att Europa inte borde göra samma sak med kalkylerande och i vissa “trollande” terroristiska massmördare.
Om man vill förklara begravandet av våldsmonopolets maktmedel dödsstraff med “europeisk” eller “västerländsk” kulturchauvinism, kan man gärna uttrycka sig ännu tydligare.
Laglöshet kan sprida ännu mer laglöshet, medan ytterligare en form av statligt sanktionerat dödande inte nödvändigtvis kommer trigga barbarism. Utöver brottsoffer och gärningsmän, finns en tredje part vars intressen ofta förbises: samhället i stort. Det kollektivistiska i att sända signaler till den allmänhet som vill att någon form av brutal rättvisa och känsla av trygghet ska råda, bör konkurrera med fokuset på att vårda terrorister som kanske inte behövt bli sådana. Utan triggande sociala medier. Eller med ett levande dödsstraff.
Vilka sorters innovativa terrordåd kommer utföras av unga män under 20-talet? Har den här sortens individualism fått gå för långt för att man inte ska börja fundera på dödsstraffet?
info@opulens.se
