GRATIS. När allt är tillgängligt är det lätt att bläddra vidare utan att fastna. De stora kultur- och kunskapsvärden som i teorin är mer tillgängliga än någonsin försvinner i gratisdjungeln, skriver Mattias Svensson som ändå tycker att fördelarna med dagens mediesamhälle väger tyngre än nackdelarna.
Ayn Rand University heter appen som en vän länkade till för några veckor sedan. Via den kan jag ladda ner och lyssna på ett stort antal föreläsningsserier i stort sett när jag vill.
Få förstår nog riktigt hur stort detta är. Jag har beundrat Ayn Rand och hennes författarskap sedan jag läste Och världen skälvde i gymnasiet. Då fanns en del av det hon skrivit översatt. Annat fanns att beställa från USA i specialiserade bokkataloger. Att beställa böcker i början av 1990-talet, före internets genombrott, var i sig en omständlig procedur. Leveransen via fartyg kunde ta månader.
Än mer svårtillgängliga än böckerna var föredragen som Ayn Rand och några av hennes närmaste hållit, från 1960-talet och framåt. De fanns inspelade på kassett, i långa serier som kostade en mindre förmögenhet. Jag köpte en, Leonard Peikoffs Objective communication, som varit en hjälp i mitt skrivande. Jag funderade på någon av de längre och mer filosofiska föreläsningsserierna, men tog mig aldrig riktigt råd.
Det är de som numera finns i en app i min telefon. Allihop! En förmögenhet, en lyx som jag aldrig kunde föreställa mig om att kunna unna mig — och nu är den min alldeles gratis!
Ska jag vara ärlig har detta inte förändrat mitt liv särskilt dramatiskt. Jag har klickat runt lite förstrött och lyssnat på ett halvt föredrag. Det finns ju så mycket annat att lyssna på: aktuella föredrag, inläst skönlitteratur, universitetskurser i intressanta ämnen och poddar med kunniga och roliga personer som ger perfekt förströelse för stunden.
Appen ligger där nästan som en förebråelse om bildning och fördjupning som jag längtat efter, men nu är för mätt och lat att ta till mig. På ett sätt har jag förvärvat ett enormt värde, på ett annat sätt är jag mer stressad än förut.
I det lilla är det kanske en beskrivning av framstegets och välståndsskapandets dilemman, något som ekonomen Daniel Hamermesh funderat kring i sin nya bok Spending time. Han menar att tid är vår tilltagande knappa resurs och att ju rikare vi blir, desto knappare blir vår tid eftersom all konsumtion är tidskrävande. Detta kan stressa oss fast vi får det bättre.
Så är det, och en skyddsmekanism mot sådan stress är att bli uttråkad och avtrubbad. Rikedom har inte sällan den oönskade bieffekten att man blir blasé inför upplevelser som tidigare via sin exklusivitet varit, och för andra kanske fortfarande är, laddade med en djupare innebörd.
Knappheten skapar ritualer som adderar mening till upplevelsen. Bananen som avåts efter andra världskriget är sannolikt svåröverträffad av upplevelsen att idag äta en banan. Vår lättare tillgång till upplevelsen gör den mindre dramatisk i våra sinnen.
På samma sätt kan man idag klicka sig fram till nästan vilken låt som helst på Spotify, men lyssningen kommer kanske aldrig att bli densamma som för den som cyklat hem från stan med en nyinköpt lp-skiva vars konvolut sedan öppnas och granskas medan skivan snurrar på skivtallriken. En del söker återskapa upplevelsen genom att än idag köpa musik på vinylskivor.
Knappheten har alltså sina poänger. Utöver att de besvär man tar sig blir ritualer som förhöjer upplevelsen kan den leda oss att följa ett spår, dyka ner i en subkultur och tillgodogöra oss någonting i grunden. Risken är förstås att specialiseringen och spårbundenheten blir ensidig och fantasilös, att nyfikenheten på annat trubbas av genom den tröskel som kostnaden och besväret innebär.
Men gratiskonsumtion styrs på samma sätt ofta mot det mest lättillgängliga och kan skapa en variation utan fördjupning. När allt är tillgängligt är det lätt att bläddra vidare utan att fastna. De stora kultur- och kunskapsvärden som i teorin är mer tillgängliga än någonsin försvinner i gratisdjungeln. Då kommer överflödet att göra oss uttråkade och missnöjda.
Jag tror inte att det här är ett nollsummespel. Knappheten må vara lättare att romantisera, men fördelarna med lägre trösklar och enormt större tillgänglighet till kunskap och kultur är betydligt större än nackdelarna. För mig öppnades exempelvis antikvariatens fantastiska värld först med sökbarheten och översikten via Bokbörsen. Jag har sällan haft det generella intresse som krävs för att botanisera i enskilda butiker och har därför aldrig värdesatt de knapphetens ritualer av fysiska butiksbesök med dofter och upplevelser som andra har. Däremot uppskattar jag enormt att kunna hitta något inom mina snäva intresseområden i det sammanställda överflödet.
Med andra ord: Världar finns att upptäcka och de är tack vare utvecklingen fler och närmare än någonsin. Med rätt redskap och guidning går det att hitta rätt också i överflödet.