PORR. Frågan jag skulle vilja ställa är varför vi, när det passar vår agenda, är så benägna att se uppenbart störda människor som sanningsvittnen, skriver Myra Åhbäck Öhrman apropå debatten om pornografi och våldsbrott.
Mindre än ett dygn innan sin avrättning, den 24 januari 1989, genomförde seriemördaren Ted Bundy sin sista intervju med den konservative författaren, psykologen och kristne fundamentalisten James Dobson.
Dobson grundade Focus on the Family, en evangelisk organisation. De förespråkar traditionella könsroller och avhållsamhet innan äktenskapet och motsätter sig saker som hbtq-rättigheter, abort, skilsmässa, sexualkunskap och pornografi.
Dobson och Bundy hade haft kontakt en längre tid innan de satte sig ner för den där sista intervjun. I den pratade Bundy om hur de snuskiga tidningar han hittade som 13-åring bidragit till en spiral som slutade med sexualsadistiska mord.
“I början”, säger Bundy, “ger det näring till den där typen av tankeprocess. Till slut blir det avgörande för att kristallisera den, göra tankarna till något som nästan är en separat del av en, inuti”.
Han fortsätter med att uttrycka sin oro över hur “vanliga män och makar” kan påverkas av våldsporr till att bli monster.
Olika studier som gjorts på män som begått sexualsadistiska brott har visat att många av dem konsumerar porr – dock i samma utsträckning som män i stort. Nina Rung är en av de svenska debattörer som gärna pratar om att de sexbrottslingar hon träffade under sin tid hos polisen själva uppger att de inspirerats av pornografiskt material.
Frågan jag skulle vilja ställa är varför vi, när det passar vår agenda, är så benägna att se dessa uppenbart störda människor som sanningsvittnen, varför vi väljer att tro att psykiskt sjuka är experter på sitt eget mående.
Majoriteten av befolkningen konsumerar erotiskt material. Majoriteten begår inte grova sexualbrott. Redan där brister förklaringsmodellen.
Vi vet att den cocktail av upplevelser och egenskaper som leder till att en person begår grövre brott är komplicerad. Så pass komplicerad att det är omöjligt att säga om en person hade blivit en brottsling även utan någon av de riskfaktorer som identifierats.
Missbruk av alkohol och andra droger är en påtaglig riskfaktor. Ändå förstår vi att alla som har tillgång till alkohol inte våldtar eller skadar kvinnor.
Redan 1989 avfärdades påståendet att våldsporr skulle ha varit en starkt bidragande faktor till Bundys brott. Författaren Stephen Michaud som intervjuade honom ett flertal gånger, påpekade att påståendena om porr uppkom först efter att Bundy kommunicerat med Dobson.
När Bundy greps hittades tummade flyers med bilder på cheerleaders i hans bil, och han beskrev i intervjuer med Michaud hur han i skolan blev erotiskt triggad av anatomiska diagram av vaginan.
Jag kan läsa mig till att någon i Katarina Wennstams senaste bok Vargen, som handlar om mäns våld mot kvinnor, tydligen föreläser om Ted Bundy. Har hon gjort grundläggande research på honom verkar det konstigt att hon skulle köpa hans retorik rakt av på det sätt hon gör när hon, i sin senaste text i Expressen, beskriver att våldsporr skulle vara en del i en radikaliseringsprocess av sexualbrottslingar.
Konstigt, eller ohederligt. Nu, som då, blir våldsporr en bekväm syndabock för beteenden vi har svårt att förklara. Beteenden som är oerhört mer komplexa än att det går att skylla dem på en enskild riskfaktor utan minsta hänsyn till skillnaden mellan korrelation och kausalitet.
Majoriteten av befolkningen konsumerar erotiskt material. Majoriteten begår inte grova sexualbrott. Redan där brister förklaringsmodellen.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Vill man titta på större riskfaktorer ligger missbruk av droger betydligt närmare till hands. Men det är klart, då måste man kanske ge upp något man själv bryr sig om.
Kalla mig fördomsfull, men jag misstänker att åtskilliga debattörer som skriver brandtal mot pornografin – och för egen del kan avstå från porrkonsumtion – inte är lika benägna att avstå från möjligheten att kunna dricka ett glas vin till fredagsmiddagen.
Detta är det uppenbarligen inte lika viktigt att vi pratar om.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
