JÄMFÖRELSER. Andelen fattiga i Sverige är den lägsta i hela EU. Faktum är att fattigdomen i stort sett är utrotad här. Vi måste börja förstå att Sverige är en mycket bra land att leva i, skriver Sofia Nerbrand.
Blott 1 procent av den svenska befolkningen anses fattig enligt de mätmetoder som används inom EU. Det betyder att vi är bäst i klassen – andelen fattiga är den lägsta i hela EU.
Enligt Eurostat tillhör Sverige även de länder inom EU där risken för fattigdom eller social utestängning är som minst. Och EU är ett av världens rikaste och tryggaste områden. Vi har det faktiskt rätt bra.
Samtidigt är det självfallet viktigt och intellektuellt hederligt att erkänna att det finns personer med ansträngd ekonomi. Ensamstående föräldrar, sjuka och framför allt kvinnor med låg pension är trängda. De sistnämnda har näppeligen någon större möjlighet att påverka sin inkomst.
Den svenska fattigdomen går också till viss del i arv. Enligt SCB:s undersökningar är det större sannolikhet att barn i familjer med dålig privatekonomi får sämre ekonomi än sina jämnåriga när de blir vuxna. Samtidigt är det viktigt att notera att drygt fyra av fem av dem som levde i familjer med låg ekonomisk standard 1999 inte gjorde det 2014 när de var drygt 30 år.
Det finns alltså en social rörlighet i Sverige. Man är inte dömd till fattigdom. Det finns också en tydlig skillnad mellan dem som arbetar och dem som inte gör det. Det lönar sig att förkovra sig och arbeta. De ekonomiska skillnader som växt under senare år beror på att de med jobb dragit ifrån genom ökade reallöner, inte på att de med lägst inkomster har fått det sämre. De fattiga blir inte fattigare – välfärdsstatens skyddsnät fungerar trots alla larmrapporter i medierna.
Detta ger också en fingervisning om hur viktigt det är att alla får en reell möjlighet att försörja sig genom eget arbete i Sverige. Att invandrare kan få ett jobb i stället för att ta emot försörjningsstöd.
Att jämföra sig med andra är en mänsklig reflex. Man kan använda den som en positiv drivkraft för att nå den man är avundsjuk på – eller gräma sig och må dåligt. Men att ha proportionerna klara för sig kan påverka hur man upplever sin livskvalitet. Försök att ta in det faktum att det är oerhört mycket bättre att leva i Sverige än på de allra flesta andra ställen i världen, hur man än vänder och vrider på det.
Låt oss därför jämföra oss globalt – eller med andra jämförbara länder och gotta oss lite – och inte med våra närmsta grannar och landsmän. Då skulle vi om inte annat må mycket bättre. Avundsjuka är nämligen en allvarlig men högst onödig åkomma.
sofia.nerbrand@opulens.se
