UTARMNING. I ett debattinlägg i tre delar framför Jason Diakité och Sten Barnekow riktar skarp kritik mot lokalpolitikers svek mot stadslivet. Denna andra del tar upp det digitala hotet mot stadskärnorna runt om i landet men handlar också om turerna kring en älskad krog. Här är Del 1 och del 3.
I vår insisterande korrespondens med berörda parter, hänvisar vi till några olika reflektioner över de utmaningar all framtida stadsplanering står inför som har framskymtat i Sydsvenskan under den senaste tiden. I en intervju den 6 januari i år med Christer Malmström, professor och chef för Arkitektskolan vid LTH, lyfter han fram Restaurang Stortorget, uteserveringen och själva torget som ett bra exempel på lyckad urban arkitektur. När han läste i Lund på 1970-talet var staden död, när han återvände för tio år sedan levde den. Med uteserveringen på Stortorget bands inomhus och utomhus ihop, och en mötesplatsnod uppstod:
När jag sitter vid Stortorget, vilket jag gör emellanåt, kommer det hur många vänner som helst cyklande förbi. Det är som i den lilla byn. Det är vad vi menar med urbant liv, att vi inte ska springa omkring i våra bubblor, utan att det ska uppstå positiv friktion mellan oss som gör livet trevligare.
Och i Sydsvenskan den 27 januari i år återfinns ett längre reportage om framtidens handel, den spås vara här snart och tycks rymma det mesta utom de enorma varuhusladorna: det är e-handel, drönarleveranser och obemannade appstyrda dygnet runt-öppna mobila närbutiker på hjul, som med förbättringar i den artificiella intelligensen kanske snart rent av är självkörande — visst är det lite besynnerligt, den framtida handeln blir mer och mer rörlig, småskalig, föränderlig, och på det svarar våra visionära kommunpolitiker med att gräva ner räls genom hela stan, som för att motverka det flexibla genom att låsa den lokala kommunikationen med slutna, fasta, oföränderliga och permanenta spår.
Med fler obemannade bibliotek och banker utan öppettider och knäande boklådor och kanske robotfrisörer, vem är det vi har att sätta vårt hopp till om staden inte alldeles ska tömmas på folk? Ja, förutom mäklarna och Systembolaget så är det kaféerna, barerna och restaurangerna. Allting annat kan köpas och köps i allt högre utsträckning över nätet. Förvisso inte alltid helt utan mänsklig kontakt. Men den typen av mötesplats som Restaurang Stortorget representerar kan aldrig ersättas eller utkonkurreras av någon som helst nätaktivitet, varken konkreta transaktioner eller virtuella relationer. Det är snart den enda bastionen kvar i ett liv som helt kan utföras i isolering vid en dator. Det är mellan människor i gemenskaper som tillit uppstår i ett samhälle, ett omistligt värde för alla demokratier. Nu förtar den anonyma umgängeskulturen i cyberrymden vårt engagemang i föreningsliv och organisationer. Det är därför viktigare än någonsin att vi fortsätter att prata direkt med varandra.
I vår enfald trodde vi givetvis att detta skulle intressera och engagera politiker, tjänstemän, fastighetsägare och journalister. Servicedirektör Pål Svensson svarade visserligen, men bara pliktskyldigt — han glömde att bifoga något innehåll. Att hans kollega, kulturchefen Annika Eklund, inte ens hörde av sig är ett nytt övertygande besked om det stabila och traditionsbundna allvar med vilket kommunens företrädare betraktar den gränslösa och vidunderliga världen av kultur — som lever och larmar bara två mil bort, i Malmö. Annika Skogar på Sydsvenskans Lundaredaktion skrev till sist en artikel, men i vårt tycke vagt och urvattnat, och uteslutande om hyrestvisten.
Efter förlikningen i Hyresnämnden presterade sedan Alf Sjögren två hållningslöst pliktskyldiga redovisningar på lokalsidan av de respektive kontrahenternas syn på uppgörelsen. Inte i något fall har det funnits en ansats att syna och ställa de ansvariga politikerna och tjänstemännen till svars. Kulturredaktionen lovade att ta in en stympad version av den här texten före valet, men efter att ha skjutit upp publiceringen vid ytterligare två tillfällen drogs löftet — i kölvattnet på uppgörelsen i Hyresnämnden — plötsligt tillbaka. Inte ens de tycks förstå att det här i grunden handlar om den politiska utförsäljningen av vår gemensamma stad, och inte om krämarhyror och näringsidkarnas villkor att driva verksamhet i dessa grovt överskattade, stillastående vatten. Den enda som har sagt något vettigt om kommunledningens många, skiftande och häpnadsväckande tillkortakommanden är arkitekten och konstvetaren Karin Göransson i en insändare i samma tidning den 12 september i år.
info@opulens.se
