HOTAT STADSLIV. I ett debattinlägg i tre delar framför Jason Diakité och Sten Barnekow skarp kritik mot lokalpolitikers svek mot stadslivet. Det är också en story om kärleken till en krog och hur den levande stadskärnan hotas. Utarmningen av städernas centrum pågår runt om i landet. Del 1 tecknar en bakgrund och sedan kan du läsa Del 2 och Del 3.
I Sydsvenskan den 10 juli i år stod att läsa: ”Krogar räddar folklivet i Skånes stadskärnor”. Och det borde ju räcka med rubriken för att alla skulle fatta. Men inte i Lund, inte nödvändigtvis i en akademisk småstad. När det är för många som vet för mycket om allting, kan det mest elementära ibland betraktas som alltför självklart för att vidare beakta. Artikeln hänvisar till en studie av Handelns utredningsinstitut och understryker bara vad som länge har varit känt: den ökade e-handeln gör detaljhandelns nedgång i städerna förutsägbar, med en överhängande risk för centrumdöd till följd. Ett hot som nu emellertid lyckligtvis och inte helt oväntat har visat sig uppvägas av en uppgång för hotell- och restaurangnäringen. En stad som inte bara vill överleva, utan leva, måste satsa på umgänge och allt det där som inte går att digitalisera.
Sedan ett år tillbaka – när vi fick reda på att Herkules bar och nattklubb var uppsagda och att också vår stambar, känd som Restaurang Stortorget, är hotad — har vi försökt uppmärksamma kommunens samtliga partier och ledande tjänstemän, fastighetsägaren Thomas Löfgren och den största lokaltidningen på dessa enkla och avgörande omständigheter. Det handlar ju trots allt om stadens hjärta och eventuella själ, om vad vi vill med vår stad och vem ett torg egentligen tillhör. Vi har rönt ett knappt urskiljbart intresse, och ingen som helst beredskap till granskning och omprövning och handling.
Upprinnelsen till den här attacken på Stortorget Bar och Restaurang är ett politiskt svek och en oförmåga av förunderliga mått. År 2013 skänkte den borgerliga alliansen fastigheten Sankt Laurentius 1, Stortorget 1, för 60 miljoner kronor till den ryktbart slipade och så branschkonventionellt egenintresserade hussamlaren Thomas Löfgren — det fanns en annan tveklöst bättre lämpad fastighetsägare som i princip erbjöd samma summa, en av krogens mest lojala stamgäster, och ytterligare en som aldrig tilläts delta i budgivningens andra omgång.
Ett gammalt bankpalats i stadens absoluta hjärta, med en teater, två barer och en nattklubb och mängder av tomma rum att fylla när utbildnings- och kulturförvaltningen flyttade ut. Vilket magnifikt kulturhus, vilket ojämförligt levande torg det hade kunnat bli!
Men Lilla Teatern kördes omgående på porten och den 15 september i år kastades alltså Herkules bar och nattklubb ut — och de unga generationer som inte är universitetsanknutna förlorade sitt enda och oerhört populära natthäng och tvingas nu överge staden för Malmö — allt för fastighetsägarens djupt originella och framåtsyftande dröm om en galleria med idel affärskedjor. Dessutom krävde han en hyreshöjning för Restaurang Stortorget med 136 procent.
Under bilan, efter segslitna förhandlingar i Hyresnämnden, såg ägarna, Tomas och Lana Persson, inget annat alternativ och skrev måndagen den 10 september på ett nytt hyreskontrakt. Under fem år kommer hyran att höjas etappvis för att till slut i princip landa på Löfgrens begärda nivå. Verksamheten är alltså på inga vis säkrad, en eventuell lönsamhet måste prövas. Så den djupa ovissheten vad gäller krogens och torgets framtida öde består.