VALUPPTAKT. Statsministers traditionella jultal har Stefan Löfven i år tagit från Stockholm till Köping i Västmanland och publiken i söndags, ett hundratal, tycks vara större än förra året. Och det är ett tal som säger fastslår en sak med största säkerhet: Sverige befinner sig inom dryga två veckor i ett valår.
Oavsett hur intresserad allmänheten längre är av att uppmärksamma denna tradition så har det alltid varit en tidig julklapp till landets statsministrar att ha en sådan plattform att avsluta året på. Att få sammanfatta sin egen politik och klanka ner på andras utan att bli avbruten måste väl ändå ses som optimala förhållanden för vilken politiker som helst. Stefan Löfven brukar leverera kraftfulla tal med all folklighet han kan uppbåda, och i år är inget undantag. Och att Löfven tar tillfället i akt att smygstarta socialdemokraternas valkampanj 2018 råder det inga tvivel om. Lika sedvanligt som tillfället är också talet, den röda tråden är gemenskap och trygghet. Liksom borgarna.
”När du jobbar ska du baske mig kunna leva på din lön – så svårt är det inte!”
Löfven talar om den företagsamhet han mött under sina resor i år och om hur svensk konkurrenskraft ständigt ökar. Platser som Västerås, Mälardalen och Kramfors uppmärksammas för sina investeringar, jobbfrågan är naturligtvis lika aktuell som alltid och brukar vara inledande. Under sina många år som jultalare passade Fredrik Reinfeldt på att framhäva sig gentemot socialdemokraterna och Löfven är inte sämre. Men statsministern serverar det även med en smula bitsk ironi:
”Hittills har jag inte hört en enda arbetsgivare som säger att vi behöver lag om låga löner, som borgerligheten föreslår, inte hört någon som säger att nu måste ni avskaffa lagen om anställningsskydd för den är för bra, inte hört någon som säger att vi ska försämra arbetsvillkoren.”
Det socialdemokratiska mantrat är så som alltid: kan man jobba så ska man jobba. Det är inte riktigt ”alla för en” som lyser igenom men statsministern är tydlig med att den svenska modellen inte ser ut så som borgerligheten föreslår med sänkta löner och menar vidare att lönebildning i sig är parternas ansvar och inte Sveriges riksdags. Löfven framhåller att idag är den svenska ekonomin stark och ger en eloge till Magdalena Andersson: ”Grunden för det här är att vi har nu igen en stark ekonomi, världens bästa finansminister, generös som person men oerhört snål med era skattpengar”.
”Gudarna ska veta att ja, vi har problem också i vårt land”
Integration står också högt på listan bland frågor som statsministern adresserar. Löfven är förvånansvärt tydlig med att människor som har fått avslag på sin asylansökan måste återvända till sina hemländer: ”Annars har vi ingen ordnad migrationspolitik”. Vidare menar han att integrationen har fungerat alldeles för dåligt under alldeles för lång tid.
”Det kräver kära vänner att vi gör upp med många år av segregering, passivisering och faktiskt ren och skär diskriminering i vårt samhälle. Och här är det på sin plats att vi idkar lite självkritik. Inklusive mig själv.”
Samtidigt har det varit året då folket har protesterat mot utvisningar, i synnerhet av ungdomar, till farliga länder. På plats vid jultalet är nätverket Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa ( #vistårinteut), iklädda vita mössor med texten ”Låt de unga stanna”. Under hösten träffade jag några unga killar som satt i denna sits som statsministern talar om, en av dem har fått sitt utvisningsbeslut och ska skickas tillbaka till Mosul i Irak. Även om statsministern tar upp flera positiva insatser för dem som får stanna så känns det svårt att ha en sådan pragmatisk hållning, att säga till människor på flykt att Sverige behöver en ordnad migrationspolitik.
”Nu har vi en styrka”
Statsministern ger flera kängor till den tidigare Alliansregeringen: ”Så nu har vi igen den friheten som vi brukar ha när vi har socialdemokratisk eller socialdemokratiskt ledd regering, nu har vi vänt det stora budgetunderskottet som borgarna lämnade efter sig”.
Att landets välfärd är unik är ett socialdemokratiskt ledord, men Löfven bekräftar samtidigt att den fortfarande inte alltid levererar det den ska, och kanske inte i tid men att detta ska förbättras. Jag undrar hur statsministern ser på att Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) urholkats skandalöst bara under det senaste året. Funktionshindrade som omfattas av denna lag är människor som inte har tid att vänta på förbättringar – de behöver stöd nu idag för att kunna leva bra liv.
På tal om att vänta, hur många tillstånd till sjukresor har det här året blivit indragna eller bilar som helt enkelt uteblivit trots bokningar? Vad hände med den stackars människan som helt sonika lämnades sittande utanför sin port mitt i vintern, vad händer med alla andra som inte hamnar i tidningarna – ska de någonsin få upprättelse? Statsministern sätter ribban högt, och det gör han rätt i. Problemet kommer dock bestå: många människor behöver mycket hjälp och politiker måste börja se dem ordentligt!
”Har ingen plats i vårt samhälle överhuvudtaget”
Att hat och våld spridit ut sig över samhället är en stor fråga som statsministern talar om. Löfven menar att den ökade otryggheten kuvar människors frihet. ”Och de som drabbas är vanligt folk: skötsamma medmänniskor ofta lite längre ned kanske på samhällsstegen”, menar statsministern. Bostadssegregering, arbetslöshet, organiserad brottslighet och våldsam rasism har förändrat samhället, precis som statsministern hävdar gör otryggheten att vi tvekar inför olika val. Och ofta saknas helt enkelt den socioekonomiska möjligheten till att välja att bo i det där lugnare kvarteret, det saknas trygghet att vandra ute med kipa eller slöja, och vi undviker löpspåret om kvällarna. Det är av stor vikt att statsministern poängterar att den antisemitism som blir alltmer öppen och orädd att visa sig ska bekämpas.
”Nu vädras den här unkna maktstrukturen ut”
Statsministern är helt övertygad om att vi står inför att nytt genombrott som leds – än en gång – av kvinnor som visar vägen. Han menar till och med att 2017 kommer att gå till historien. ”Det var den hösten som kvinnorna reste sig upp och sa: Nu är det nog! Nu är det slut med ursäkter, slut med tystnadskultur, slut med skam. Och nu ska skulden läggas där den hör hemma – nämligen hos förövarna”. Löfven menar att det är dags för både arbetsgivare och män att ta ansvar eftersom jämställdhet är en fråga för hela samhället. Jämställdhet är för både kvinnor och män och han säger vidare att jämställdhet är ”högst upp på dagordningen”.
linda.bonstrom@opulens.se
