UPPROR. Vi är många som vill att staden skall ta problemen med kvalitet i skolan, utanförskap och brottsbekämpning på allvar”, skriver Hanna Höie. Skolor runt om i landet står inför ett år med kraftiga besparingar. I Malmö pyr nu missnöjet och senaste dagarna har flera grupper bildats av föräldrar för att protestera mot nedskärningarna.
För inte många dagar sedan fick min son, precis som alla skolbarn i Malmö, information av sina lärare om att ett barn hade mördats i vår stad. Vi hade på känn att det skulle komma i skolan så på väg dit den morgonen stannade vi till vid mordplatsen som ligger längs med skolvägen, precis utanför porten till en av sonens skolkamrater. Det är svårt att förklara för en åttaåring varför barn mördas några kvarter från hans skola. Det är svårt att förklara knarkpengar, gängkrig, bomber och våld.
Fortfarande hänger informationslapparna uppe i skolan om vart det går att vända sig om någon känner sig otrygg efter senaste tidens händelser. Polisen är väl synlig på torget om kvällarna och gravljusen kastar ett flackande ljussken över blommorna utanför pizzerian där ett av stadens barn dog.
Nu hänger ännu en lapp uppe i sonens skola, just bredvid den om otrygghet. En lapp från föräldrar som nu börjar kraftsamla mot stadens planerade nedskärningar i skolan. Föräldrar i gruppen Möllevångsskolan mot nedskärningar.
För precis två veckor efter mordet som skakade om min stadsdel, min stad och stora delar av Sverige nåddes vi föräldrar av beskedet att vår skola antagligen kommer förlora 8 anställda från och med januari månad. 10 procent av skolans personal.
I min sons skola går endast 55 procent av eleverna ut ur grundskolan med fullständiga betyg. Trots denna dystra statistik är det en fantastisk skola, med engagerade pedagoger, en trevlig skolmiljö för barnen och personal som kämpar järnet för varenda unge. Och det är många som räddas där, på Möllevångsskolan. Som träffar läraren, fritidspedagogen eller elevassistenten som skapar förutsättningarna för ett drägligt vuxenliv.
Vi vet att en bra skola och tillräckligt med fritidsaktiviteter för unga är preventiva åtgärder som fungerar. Forskningen visar att det är just här vi skall satsa för att undvika att barn fastnar i utanförskap eller kriminalitet. Vi vet att skolan desperat behöver mer resurser och fler vuxna per barn.
Men nu skall de bli färre. Inte bara i Möllevångsskolan, utan i hela Malmö. Och det verkar vara en nationell trend. Skolorna i Stockholm och Göteborg och en mängd andra kommuner står också inför ett år med kraftiga besparingar.
I vår skola verkar det i första hand bli elevassistenterna som försvinner denna gång. De som ger stöd till barn i behov av extra resurser. De som i sin tur skapar en dräglig skolmiljö för alla skolans barn. De som gör det möjligt för en lärare att stå där med 25 barn i klassen och ändå skapa en stimulerande lärandemiljö för varenda unge. Det är barnen som har störst behov av hjälp som kommer drabbas först, men det kommer få återverkningar som kommer att drabba alla barnen, skolans personal och alla föräldrar.
Och jag tänker på de ungarna som redan nu med beundrande blickar tittar på gänget med lite äldre pojkar och unga män som står i hörnan mellan skolan och parken med sina buntar av femhundralappar. Och jag tänker på vad ett vuxenliv utan att ha klarat grundskolan innebär i detta samhälle. Undrar hur många fler av barnen på min sons skola och alla stadens och landets skolor som tack vare årets budget smärtsamt kommer att bli medvetna om vad det innebär. Alla barnen som samhället så aktivt skiter i för att sedan förakta när de inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden eller hata när de blir kriminella.
Som om barnen inte känner det, som om de inte förstår vad de är värda i samhällets ögon. Allt snack om att ta i med hårdhandskar till de barn som aldrig fått känna på något annat.
Det låter så ihåligt i mina öron, allt snack om krafttag mot brottsligheten. Alla politikersamtal, allt snack om att krossa gängkriminaliteten. Vilka lögner de serverar. Satans hycklare.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Men nu pyr det i Malmös skolor. Vi är många som engagerar oss, skriver till politiker, skola efter skola bildar egna grupper mot nedskärningar, planerar demonstrationer och protester. Vi är många som vill att staden skall ta problemen med kvalitet i skolan, utanförskap och brottsbekämpning på allvar.
Vi har tröttnat på tomma ord om kraftsatsningar som endast följs upp av nedskärningar. Vi vill att alla stadens barn skall ha en framtid och att åren i skolan skall vara en lärorik, rolig och inspirerande upplevelse för alla elever. Vi vill de när de en dag lämnar skolan ska kunna göra det med huvudet högt. Vi vill att de ska vara uppfyllda av drömmar, förhoppningar och framtidstro, väl medvetna om att de är mest värdefulla vi har. De är ju vår framtid.
Vi vet att det innebär så oerhört mycket mer att satsa på trygghet än att öka anslagen för väktare. Det sistnämnda är något Malmö stad nu hittat utrymme för i sin nya budget.